Dagen började inte speciellt bra.

Kände mig trött, tung i hvuvudet och lite ledsen. Låtit pojkar komma igenom mitt pansar på sista tiden, vilket aldrig slutar bra.

Måste få tid att läka ihop min lilla rustning....men jag har svårt för att vara ensam.

Skulle ner på stan för att fixa lite sista grejor till festen när en väninna ringer. Undrar om vi kan ta en fika vid ett tiden eftersom hon ska åka iväg till Ramallah och jobba där i två år.

Klart, jag svänger in om där när jag är klar med mina ärenden.

Går ut till bilen.....ser att två jubelidioter har dubbelparkerat bakom min bil, vilket resulterar i att varken jag eller 5 andra bilar kommer att komma ut. Vad i helvete??!!!

Har inte tid att bli förbannad, tar bussen ner till stan och fixar det jag ska och tänker att idioterna säkert bara ställt bilarna där tillfälligt och säkert har flyttat dem tills jag kommit tillbaka.

kommer hem igen och går bort för att kolla bilen....nix, fortfarande instäng.

Får ringa väninnan och avboka fikan eftersom jag omöjligt hinner dit i tid.

Får ringa till polisen och be dem göra något.

Polisen ringer tillbaka och säger att han fått tag på en av ägarna till bilarna. Ägaren hade klämt ur sig "Ja, man får skylla sig själv om man står på en byggarbetsplats".

Jag går i taket. Men vad i helvete? Han står ju där själv!! Lär dig att ta hänsyn till andra människor.

Jag hittade på en tårdrypande historia om att jag skulle köra mitt barn till cellgiftsbehandling och nu missat min tid på grund av den idioten...ifall jag nu skulle stöta på honom när han väl flyttade sin bil.

Tyvärr behövde jag inte använda mig av mina gamla skådespelartalanger.

Lastar in allt jag ska ha med mig hem till föräldrarna och kör iväg. Kommer på att jag hinner inom väninnan på väg "hem" till föräldrarna". Stannar utanför huset där väninnan befinner sig (hos en annan väninna, där jag bara varit en gång innan) och kommer på att jag inte vet vilken trapp uppgång hon bor i. Portkod - typisk....ska ta upp mobilen för att ringa och fråga vilket nummer det är och upptäcker att jag glömt den hemma.

Får köra hem igen.

Kör tillbaka till väninnan och ringer när jag står utanför för att höra om hon fortfarande är kvar. Nix, givietvis har hon redan gett sig därifrån.

So much for that.

Kör ner till föräldrarna.

När jag kommer fram och lastar ut mina grejor ser jag att jag fattas en väska.

Min väska med mina kläder för festen och linsvätska etc.

JÄVLA HELVETES KUK SKIT

Önskar att jag kunde ta ett stort glas vin för att lugna ner mig eftersom jag känner att jag håller på att får ett slaganfall. Tårarna bränner bakom ögonlocket och jag vill bara sätta mig ner på golvet och gråta som en tvååring.

Fixar de förberedelser jag kan göra inför morgondagen och kör sedan hem till Malmö igen för att hämta mina grejor som jag glömt.

Hämtar upp tre pizzor eftersom det inte är någon som orkar lagar mat.

Nu sitter jag här proppmätt och med ett glas vin.....underbart.

Nu hoppas jag bara att det INTE regnar i morgon!

Onsdagskvällen spenderades med flygvärdinnan och söte Erik. Söte Erik är dock inte singel längre så vi får se hur länge han får vara kvar i vårt gäng. *hehe*

Jag undrar föresten vem som drog upp staketet som delade av gräsmattan mellan flygvärdinnans bostadsrättsförening och föreningen mitt emot.

Vaktmästaren hördes säga till motsatta bostadsrättsförenings-ordförande dagen efter:

"Ja...det blåste ju ganska så hårt i natt....."

Hmmm...undrar bara om blåsten även blåser ihop hönsnät.

Blev precis inlåst på jobb.....

Satt i samtal med två klienter och när vi gick ut från samtalsrummer upptäcker jag en tjock brandörr som jag aldrig förr har sett!

Oj, hur kommer vi in till mitt kontor nu?

Ingen aning.

På de flesta dörrarna stog det att de var larmade. Och det är INGEN som talat om för mig, vart jag ska ringa om jag råkar sätta igång larmet eller koden, som jag antar att jag måste uppge för att få larmet att sluta.

Finfint.

Får leda ut klienterna genom någon lustig bakdörr och bara be till någon högre makt att jag kommer in i kommunhuset igen.

Jag menar, fint där står jag i endast t-shirt (oj det där lät helt fel...jag hade givetvis jeans och skor oxå!), utan plånbok eller liknande. Hade fått lifta hem till Malmö.

Som tur är har larmet inte gått "slått till" än....det är nog inte förän vid 23 tiden....så jag kunde ta mig in i byggnaden igen med hjälp av min larmbricka. Jävla tur att jag hade mina nycklar med in i samtalsrummet - annars hade det varit kört.

JÄVLA PUCKO som inte kontrollerar att det inte finns någon kvar innan man börjar låsa dörrar och likande.

Kommer att vara arg som ett bi på morgonfikat i morgon.!

I går var jag tvungen attsäga till en klient:

"Du får ursäkta mig, men hur tänkte du då egentligen?"

Hon hade precis berättat om gången då hennes dotter mitt i natten hade begett sig hemifrån utan att säga vart hon skulle. Mamman följde efter henne men stannade då de kom till parken eftersom mamman inte vågade följa efter sin dotter in i parken, då det ju var natt och hon inte tyckte om att vara i parken då.

 Nähä??!! Men låta din dotter springa rakt in i något som du själv tycker är så farligt att du som vuxen inte ens vågar gå in där kan du göra?

Hade varit min unge hade aldrig något hindrat mig från att hämta hem henne. Jag hade gått rätt in i "Cosa Nostras" klubblokal om det hade varit så.

Vissa människor ska helt enkelt inte ha barn...så enkelt är det bara.

Underbara hemlagade sillar, hemmakörd snaps och hembakat bröd (tack Hille!). Grillspett och fantastisk sås (tack Lina!) och givetvis jordgubbar och glass.

Ett parti kubb...men när jag träffade kubbarna vid varje kast blev de andra lacka och ville inte längre spela. (Eller rättare sagt, vi förlorade för att vi inte fick ner kungen) Jag själv skyllde träffsäkerheten på snapsen.

Krocket ska jag aldrig mer spela.

Skit trist.

Får inte i väg klotet i den riktning jag vill.

Sen vet jag inte riktigt vad som hände.

Undrar egentligen vilket gäng det var som ringde och terroriserade en lokal radiostation i Skåne.

Önskade kassa låtar och hälsade till alla nunnor i Sverige, varvid radioprataren frågade med skrattet i halsen "Tror du att de lyssnar?"

Jag blev lurad till att spela strippoker, men på något underligt sätt kunde jag bara räkna till 31 och knackade upprepade gånger i bordet.

Jag och Richard skulle välta traktens midsommarstång under natten, jag skulle bara ta en tupplur innan.

På morgonen blev jag lack på att Richard inte hade väckt mig. Men det visade sig att han hade knuffat på mig och skrikit med megafon, jag hade dock sovit som en stock och varit omöjlig att väcka.

Attans! Ett bussträck mindre att bocka av.....får vänta tills nästa midsommar.

Vill blogga men måste jobba *aaauugggrrr*

Vill skriva om torsdagskvällen, när jag åter igen gjorde bort mig och vaknade med huvudvärk.

Vill skriva om min fantastiska midsommarafton som väldigt oplanerat trots allt blev av.

Och om min stundande 30 års fest....och om att jag är ledsen för att en person jag tycker om visade sig motsvara mina förväntningar, alltså vara en jerk som alla andra män (som bara lovar och snackar).

Ugh, vill gå på konsert och blåsa rent skallen från tankar!

Jag är så jävla kass....nu har jag inte skrivit på flera dagar...huj.

Jag skyller på att det beror på att min dator är lika kass...måste blåsa den och fixa virusskydd.

Men, om ni undrar vad som händer i mitt liv så kan ni ju alltid ta och läsa Mats Sundbergs bok "Jaktsäsong" eftersom huvudpersonen Melinda skulle kunna vara mitt alter ego.

Skrämmande faktiskt!

"Det enda jag har att välja på nu är nyskilda småbarnspappor eller halvalkade krogkillar som aldrig haft ett riktigt förhållande i hela sitt liv"

I Malmö finns det en hel del underliga människor.

En del av dessa underliga människor står på gator och torg med en sparbössa och skriker ut något budskap om att vi ska tänka på dem som har det sämre ställt och skänka en slant.

Mest uppmärksammad av dessa människor är en tjome som brukar stå vid triangeln iförd en tomteluva.

I går när socialnämnden hade sammanträde fick jag mitt livs chock.

Tomtegubben satt på nämndens ordförandeplats.

Jahapp.

Underlig eller ej så verkade han sympatisk och han godkände ju faktiskt mitt förslag så nästa gång jag ser honom med bössan i hand ska jag minsann lägga en liten slant däri.