Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise".

"Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter.

Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättningen ska få ha vårdnaden av henne, skriver Vetlanda-Posten.

Detta trots att den före detta fosterpappan har begärt att få vårdnaden om flickan."

Vill gärna rätta med att det inte är kommunen eller socialnämnden (som är det rätta ordalaget) som beslutar om vårdnaden, utan det är endast tingsrätten som kan besluta om sådant. Givetvis görs det en vårdnadsutredning av socialnämnden (som är sekretessbelagda) och i den kan socialnämnden lägga fram ett förslag till beslut.

Flickan är idag 17 år gammal och blir myndig om ett halvår, då finns det ingen anledning till att flytta vårdnaden till någon.  Hon är dessutom placerad i ett familjehem och har en god man. Det innebär att föräldrarna är helt avskurna från att utöva någon form av vårdnad.....

Tråkigt bara att media alltid försöker att hitta sätt att klämma dit socialtjänsten. Vårt redan tunga arbete blir knappast lättare av sådan här dåligt underbyggd journalistik (läs skvallerpress).

Bloggen tar time-out på obestämd tid.............

Har varken lust eller ork att skriva.

Varför kan man inte låta bli att hånskratta när en person som man är vän med ändrar sin profil på Facebook från "in a relationship" till "single", när han för två veckor sen ändrade den från "single" till "in a relationship".

Jäkligt snabba turer.

Och korta förhållanden.

"Ni män vill både äta kakan och ha den kvar. Sen har ni mage att klaga när den börjar mögla!"

(Sagt under en diskussion med D när han berättade om en kompis som inte var intresserad av att ha ett fast förhållande med en tjej, men som nu givetvis har träffat en trevlig tjej och därför varken vet ut eller in)

Blev precis uppringd av arbetsplatsen där jag varit på anställningsintervju för några veckor sen. De hade ju lovat att höra av sig veckan efter intervjun och när de inte gjorde det så ringde jag och undrade hur det gick. Då sa de att de ännu inte var klara utan att de skulle återkomma nästföljande vecka med ett besked.

Det gjorde de ju inte och jag gav upp för jag orkade inte ringa och "förnedra" mig mer.

Nu ringde de i alla fall och sa att de nu anställt en person och att det var förhandlingen med den som dragit ut på tiden. De bad så mycket om ursäkt för att det tagit så lång tid och sa att de att de hade fått ett mycket gott intryck av mig.

*glad*

(tänk så lätt man förlåter och glömmer för lite smicker....)

Anledningen till att den andra personen fick arbetet var att han/hon hade mer erfarenhet än jag.

Sedan sa de att de hoppades att höra av mig i framtiden......

Under lördagsför/eftermiddagen gick jag en runda på stan.

Jag hade gett mig fasen på att jag skulle köpa ett par nya jeans eftersom jag håller på att växa ur mina gamla. Nä, inte på längden -utan på bredden.

Hittade ett par perfekta jeans på Gina Tricot i lite baggymodell med resårmudd. Bra när man är pygmé som jag och alltid annars måste lägga upp jeansen eftersom de är för långa.

Åh, härligt med ett par jeans som inte sitter åt.

Nu återstod bara problemet att jag inte hade några skor som passade till jeansen. Fick därför gå till Din Sko och köpa mig ett par sneakers - jättesöta med svart satäng och små kinesiska blommor.

17:45 kom en taxi och hämtade mig och körde hem mig till D. När jag knackade på hade han kallat till sig pojkarna så att de nästan stog på led för att hälsa. Haha, kändes lite underligt. Allt var över på 10 sekunder sen var de inte mer intresserade av mig utan gick tillbaka in i tv-rummet för att spela tv-spel.

Och under resten av kvällen var det ingen av ungarna som tilltalade mig eller knappast tittade på mig.

Nästan lite snopet.

Jaha, var det här allt? Varför har jag varit nervös?

Nästan så att jag kände: Varför i helvete är det ingen av snorungarna som frågar om jag ska bli deras nya mamma? *asgarv*

Nä, skämt å sido. Det är ju klart inte det som det handlar om. När jag sa till D att jag kände mig nervös inför att träffa dem sa han: "Det är ju inte så att vi ska gifta oss". Nä, tro fan det muttrade jag, då hade jag valt någon som var yngre och snyggare *haha*. Klart att man är nervös även om det egentligen inte är en big deal.

Vi hade i alla fall en väldigt trevlig kväll med fondue och schlagertävling.

I fredags hade vi återigen After Work på Transoir (rasoir). Jag, flygvärdinnan och Gabby. En av bartendrarna är jäkligt läcker....har snygga tatueringar på armarna *mums*

(Åja, titta får man!)

Vi tre höll låda i vanlig ordning och de stackare som råkade stå närmast oss fick sig en tur. Speciellt den stackars Dansken som har stött på oss (bokstavligt talat) vid två tidigare tillfällen. Under kvällen kom det fram att vi två har bott grannar i det hus där jag idag bor. Han hade bott där med sin dåvarande sambo men bor nu i sin tredje lägenhet i Västra Hamnen på tre år. Jag frågade efter hans efternamn och sa att jag kände igen det. Han trodde att jag var ett geni bara för att jag kom ihåg att jag sett hans och sambons efternamn på brevlådan. Han tyckte att mitt efternamn lät som en maträtt....vilket jag hade svårt för att förstå....å andra sidan är han ju dansk.

Efter ett tag kom två gamla klasskompisar till Gabby som hon inte hade sett på flera år och vi gick vidare till Koi. Jag och Flygvärdinnan tyckte först att de var lite tråkiga eftersom de bara pratade med varandra eller med Gabby. Dessutom hade en av dem mage att endast köpa dricka till kompisen och Gabby när det var dax för 2:a omgången, fastän Flygvärdinnan hade betalat den första. Vi satt och muttrade lite över detta tills den ena killen fattade galoppet och fixade fram ny dricka till oss. Konstigt nog fortsatte drickan sedan att komma.....

Efter Koi hade vi planer på att gå till Etagé men eftersom Flygvärdinnan såg i kors bestämde vi oss för att gå hem.

Jag lyckades slänga i väg nå´t sms till en killkompis i kön till BK (Burger King) och var var halvvägs påväg till Brogatan innan jag kom på bättre tankar och beslöt att åka hem i stället. Jag ville ju absolut inte vara bakis dagen efter, när jag skulle träffa D´s kids för första gången.

Fick precis ett mail från en kommun där jag tidigare i år sökt en tjänst.

De ringde upp mig i januari och undrade om jag ville komma för en anställningsintervju på enheten för ekonomiskt bistånd. Tydligen hede det blivit något missförstånd eftersom jag egentligen hade sökt en tjänst på en annan enhet.

Nu precis fick jag ett mail där de undrade om jag fått något jobb än annars undrade de om jag var intresserad av att arbeta med ekonomiskt bistånd.

Så just nu försöker jag att få tag på personen som skickat mailet.

Det känns himla bra just nu.