Såja, nu har jag skickat in min ansökan på jobbet som jag vikarierar på. Kändes lite konstigt. Kommer att kännas ännu konstigare att gå på anställningsintervjun. Nu förutsätter jag att jag kommer att komma vidare till intervjun, konstigt (igen!) vore det ju annars...Ännu konstigare kommer det att kännas i fall jag inte får jobbet, utan får gå när mitt vikariat går ut om två månader. Då undrar man ju ifall man inte har gjort ett bra jobb. Visst, det kan fluffa in någon med både bättre utbildning och erfarenhet än jag, men jag har faktiskt varit här (då) i fyra månader och jobbat. Jag "kan" jobbet och är insatt, har arbetat upp ett nätverk av kontakter inom socialtjänsten, skolan och öppenvården. Det måste ju tala för min fördel?Nåja, nu gäller det bara att vänta och se.

Tänkte spinna vidare lite på det som jag skrev senast angående ouppmärksamma lärare. Jag läste en insändare i ttidningen "City" idag som träffade mig mitt i planeten. Rubriken var "Barn behöver kärlek och respekt - inte stämplar" och den handlade om förslaget att införa betyg redan från 6:e klass. Författaren skriver "Vad lär betyg barn egentligen? Jag lärde mig att jag var dum i huvudet".Precis så kände jag också!Jag hade sämre betyg än min bror och de flesta av mina klasskamrater. Jag hängde med på lektionerna, läste läxan och skolkade aldrig. Alltså tänkte jag att det måste vara hos mig som felet ligger. Jag började tro att jag verkligen var dum i huvudet och att jag inte kunde bättre. Jag gick ut gymnasiet med medelmåttiga betyg och hade absolut ingen tanke på att läsa vidare eftersom what good could come out of that? - jag var ju korkad...en dum blondin helt enkelt! Min mamma lyckades ändå förmå mig att läsa upp mina betyg 5 år senare. Jag skrev in mig på en folkhögskola och började motvilligt traggla matte och samhällskunskap igen. Ve om min förvåning när jag faktiskt mötte på lärare som både var förstående och inspirerande! Jag satte vart enda prov! Hade max 1 - 2 fel. Matten fick jag kämpa med men jag klarade till och med B-kursen.Och långsamt gick det upp för mig att jag faktiskt inte var dum i huvudet. Jag kunde ju lära mig! Tack vare uppmärksamma lärare som såg till varje elev och inte betraktade oss som idioter. Ett år senare hade jag läst upp mina betyg och fått det högsta omdömmet som gick att få. (I folkhögskolebetyg får man inte enskilda betyg per ämne utan man får ett sammantaget omdömme på hur "studiemotiverad" man är i en skala mellan 1 till 4.) Med nyvunnet självförtroende sökte jag in på socionomprogrammet och kom in på mitt första val. Inte illa pinkat av en dum blondin!

Måste ju bara skriva något om det här som står i tidningarna nu om man ska införa kvarsittning i grundskolan och avstägning av elever. Jag bara undrar, har någon lärare någonsinn tagit dessa sk. "stökiga" elever åt sidan efter lektionen och frågat dem hur de mår? Nä, dubbelstraffa istället de elever som straffar ut sig själva från skolan genom att vara stökiga. Jag menar, kommer en elev jämt för sent, fråga varför istället för att ge honom kvarsittning. Är det kanske så att det är ett gäng som mobbar honom och väntar på honom innan skolan börjar och kastar runt honom eller hans böcker. Eller är det så att det är han som måste se till att lilla syter får frukost och kommer iväg till skolan eftersom mamma ligger bakis i sängen och inte orkar gå upp? Jag undrar ibland om vissa lärare ser barnen eller ser de bara problemen de ibland ställer till?

....vad jag vill arbeta med!Var idag på ett studiebesök på ett ställe som heter "Viktoragården". Där arbetar de med gravida kvinnor och med mamma-barn relation upp till 4 årsåldern (även pappor är med givetvis). De arbetar främst med anknytningsproblematik och gränssättning. Superintressant!jag vill jag vill jag vill!!! Men det dröjer nog länge innan jag kan få ett sådant arbete. Både erfarenhet och utbildningsmässigt. Men nu har jag i alla fall ett mål att sträva emot!

http://www.aftonbladet.se/vss/malmo/story/0,2789,917159,00.html

Nu börjar denna omröstning bli tråkig. Här kommer resultatet: Hur väljer du(oftast)vilket vin du ska köpa? Jag tar alltid samma flaska 9.5 % Jag går på tips från vänner 9.5 % Jag går på tips från tidningar eller tv program 4.8 % Jag låter flaskan tala till mig 42.9 % Jag går på färgen 0 % Jag går på ettiketen 9.5 % Jag går efter priset 4.8 % Skit samma bara jag blir full 19 % Totalt har 21 personer röstat.Lite oroande resultat är det ju...de flesta tycks tro att vinflaskor pratar...och några dricker bara för att bli fulla. Det var dock ingen som valde vin efter färg. Såja, nu är bloggen än en gång berikad med värdelöst vetande från mig!

Såg på nyheterna i går att man på ett ställe i Sverige fick ta hjälp av djursjukhusets röntgenavdelning för att det vanliga sjukhuset hade så lång kö. Trevligt! Är det bara jag som tycker att nu är vi på väg åt fel håll? (Jag har lånat Filifjonkan Argsints berömda rubrik)

....på örtrisotto tillsammans med kyckling eller lax...smask