Anna är en fantastisk kvinna.

Som jag tidigare sa är hon 79 år gammal. Men trots all den kunskap och livserfarenhet hon besitter är hon ständigt intresserad av andra människor och vill lära sig av dem.

Jag som aldrig förr har träffat denna kvinna kunde ändå känna hennes värme och hon berörde min själ på ett sätt som jag inte kan förklara.

Kanske har det att göra med att jag aldrig har haft en mormor och den farmor jag har, har jag aldrig upplevt att hon varit intresserad av att lära känna MIG.

När vi efter en lång dag tillsammans med Anna skulle lämna henne för att åka "hem" till Pietra Ligure grät jag.

Jag vet inte varför.

Men det kändes som att jag inte ville att denna fantastiska människa skulle försvinna ur mitt liv. Detta kanske var enda och sista gången jag får träffa henne. Jag ville så gärna höra mer om hennes liv under kriget, om hennes flykt till Argentina och hennes liv där.

Veta hur hon kunde gå vidare efter att blivit lämnad av sin man, då han sa att han skulle gå ut och köpa tidningen men aldrig kom tillbaka igen. Hur hon kunde vara så stark, att inte be samma man fara och flyga när han väl ringde henne 25 år senare för att höra hur hon mådde.

Jag hoppas att jag snart får träffa henne igen.

Idag åkte vi och hälsade på en "släkting", Anna, till min svägerska.

För att göra en historia kort så vistades min svägerska hos Anna på somrarna, då svägerskans pappa är italienare och ville att min svägerska skulle lära sig italienska.

Anna som idag närmar sig de 80 har under hela sitt liv undervisat både barn och vuxna i språk. Själv kan hon flytande engelska, franska och spanska.

Tänkte först berätta lite om själva staden som Anna bor i eftersom den också är värd att nämnas och jag rekommenderar er starkt att åka dit ifall ni är intresserade av konst.

Hela staden, Albisola Marina var för några år sen en konstnärskolloni. Detta utmärks genom att det över allt finns små konstverk där man minst anar det. I gångtunnlar, på husväggar och hela strandpromenaden är gjord i mosaki, där olika konstnärer har fått en liten bit att göra något vackert av.

Fantastiskt!

Den danske konstnären Asger Jorn bodde ett tag i Albisola. Han och hans bror Jörgen Nash, som för övrigt en blöt kväll högg huvudet av statyn "Den lilla jungfrun" (i Köpenhamn), var bekanta med min morfar. (Att Nash sedan gömde sig hemma hos min morfar efter tilltaget och mormor var galen över det är en helt annan historia)

Vi tyckte i alla fall att det skulle vara trevligt att åka och kolla på Asger Jorns hus i Albisola, som numer även är ett museeum.

Givetvis var det stängt när vi kom dit.

Fortsättning följer........

Idag var det soooool!

Jippie!

Så vi tillbringade förmiddagen nere på beachen. Tyvärr var det kallt i vattnet så Joss badade inte.

Lite typiskt att det skulle vara sol just i dag, när det var bestämt att vi skulle besöka marknaden i Albenga.....Joss vill ju shoppa!

Albenga besökte vi senare på eftermiddagen och det visade sig att staden har en helt underbar gammal stadsdel. Pittoreskt, mysigt och vackert. Åt den första och faktiskt enda glassen där.  Pappa lyckades spilla chokladglass på väl utvalda delar av sina shorts.

På kvällen när mamma varit och hämtat vår efterrätt från restaurangen, som de så snällt skulle göra till oss, berättar hon att de bara tagit fram efterrätten färdigförpackad från frysen...öppnat förpackningen och lagt ner sötsakerna i en avhämtnings kartong.

Så mycket för "hemmagjord" efterrätt.

Men gott var det.

Idag åkte jag och mamma till grannhålan 7 km bort för att gå på marknad.

Jag köpte en Gucci-kopia-väska för 15 euro, vilket jag tyckte var ett fynd. Köpte även ett par badshorts till mig och ett par likadana till min 2 årige brorson. Hoppas han tycker att det är kul att ha likadana shorts som coola faster.

När vi kom hem till pappa som nöjt fått pilla med sina minitv och kamera istället för att irra runt med oss på marknad, åt vi en underbar lunch.

Melon & skinka och ostbricka på taleggio, gorgonzola och parmesan som vi drack rosévin till.

*Underbart*

Efter lunchen gick vi runt i den andra grannbyn. Besökte två gamla kyrkor och en kyrkogård. Vi kom fram till att vi ska ha en familjegrav precis som Italienarna.

Med porträttbilder och allt.

Nu ska vi bara sälja vidare idén till resten av familjen.

Till kvällsmat blev det som förrätt grön sparris med olivolja och citron. Efter det karl johansvamps tortellini med sås på tomat, grädde, vitlök och basilika.  Sååå gott!

Gick sedan ut för att köpa efterrätt på en av restaurangerna "profitterolls" - ungefär som gräddbullar, men de hade inga kvar. De lovade dock att göra nya tills imorgon kväll och vi kunde då komma och hämta dem.

Jag är helt slut om kvällarna...fattar inte vad det är med mig. Det är ju knappast värmen eftersom medeltempen inte stiger över 22 grader (här är kallt! Joss fryser!). Måste ha glömt att packa ner partypinglan.

Saknar mina vänner lite.....och även Carib, töntigt nog.

I morgon blir det att åka till pappas favoritstad Albenga. "Ja, det är ju så lätt att komma ihåg namnet...det är bara att tänka på någon som är "bäng", säger pappa.

Öhhhh

Idag åkte vi till Genua.

En stooor stad.

Vi kom aldrig fram.

I say no more.

Dagens bästa: Att vi tog motorvägen hem från Genua istället för att köra på små kringelkrokvägar längs kusten (som vi gjorde på vägen dit)

Dagens sämsta: Att vi ens tänkte tanken att ta bilen till Genua och att vi dessutom trodde att vi kunde ställa bilen "lite utanför" och sedan gå in till centrum.

Vi var ju för helvete inte ens nära centrum!

Idag har vi mest gått omkring i Pietra Ligure där vi ska bo i en vecka.

Till min förtjusning sprang vi på en marknad på torget där lokalbefolkningen sålde sina "loppor".

Jag hittade ett jättefint silverkors med turkosa stenar. Såg dessutom en vintage Dior väska, som jag mitt nöt inte frågade vad den kostade.

Fan!

Pappa hittade en, hör och häpna, SS-hjälm. Jag mådde ärligt talat lite illa av att se den. Vem fan köper en sån och vem fan säljer en sån på torget (i Malmö skulle man bli nedslagen för mindre)?

På kvällen fick vi in tv á la Italy - alltså lättklädda program á la "Tutti frutti". Kanske någon som minns detta programs glansdagar i början på 90 talet i Sverige? Men Bruno Wintzell som programledare och om jag inte minns helt fel så har jag för mig att även Dominika Prezcynski (eller hur f-n hon stavar sitt efternamn) var med.

Än har vi lyckats hålla sams, fast smockan hängde löst när mamma trodde att pappa endast tagit med sig hjärtmedicin för 10 dagar eftersom det såg ut så i hans dosett (ska ju vara borta i 14). Men senare visade det sig att mamma tydligen hade packat ner hans pillerburkar. 

Dagens bästa: Jossans fynd på marknaden

Dagens sämsta: Att Jossan inte frågade vad Dior väskan kostade *ggrr*

Italien - kontrasternas land!

Ibland är Italien så vackert att det nästan gör ont och i nästa ögonblick går man förbi en gigantisk rivningstomt som omvandlats till en allmän soptipp precis bredvid ett 2000 år gammalt världskulturarv.

Fantastiskt!

Man ska inte ha för bråttom när man går ut och äter i Italien.

Det tar 15 minuter för att få en plats.

Det tar 15 minuter innan man får menyn.

Det tar 15 minuter innan servitrisen kommer tillbaka för att ta upp ens beställning.

MEN när man väl ska beställa - ja, då ska det minsann gå undan! Då är servitrisen såååå stressad såååå stressad att hon knappt hör vad man beställer och efter 1 minut är hon på språng igen.

När man väl har beställt tar det ytterligare 30 minuter att få in sin dricka och efter det kommer faktiskt maten relativt snabbt.

Något som jag har mycket svårt för att få ihop är hur Italienarna kan äta så mycket som de gör.

Först äter de en primo, exempelvis en pasta eller en pizza (jag skojar inte - en hel pizza har jag sett folk klämma i sig som "förrätt") sedan är det secundo, som består av kött eller fisk, sen ytterligare kanske en rätt friterade bläckfiskar eller likande och gärna avsluta med någon liten dolci, efterrätt.

Jag och mina föräldrar åt en bit svärdfisk och till det en mixad sallad....efter det var vi proppmätta!

Idag skulle vi ha varit framme i Verona klockan 09:00, men är i stället tyvärr fortfarande kvar i Tyskland.

Tyskland är ett himla tråkigt land att köra igenom!

Har försökt att få föräldrarna att köra till Prag istället, eftersom det inte ligger så långt ifrån nu, men konstigt nog vill de inte det.

Jag vill ju gärna hälsa på min favorit bar "Markis de Sade".

Klockan är nu ungefär 14:40...vilket innebär att vi har drygt 4,5 timmar på oss att köra de 40 milen till hotellet i Italien innan de stänger klockan 20:00. I morgon söndag är det dessutom stängt i receptionen så då kan vi inte få tag på någon nyckel.

Väl vid gränsen i Schweitz börjar vi dividera om vi ska köpa ett "motorvägs-märke" eller ej, som man behöver för att kunna köra på de schweitziska motorvägarna. Stoppar polisen en utan ett sådant märke på vindrutan så blir det dyrt.

Jag påminner föräldrarna om de pengar vi redan förlorat (missat tåg+bensin för 130 mil+övernattning) och vi kommer överens om att vi givetvis ska köpa ett märke för ynka 250 spänn.

Vilket var en jävla tur.

Vi blev stoppade två gånger av polisen.

Väl framme på hotellet slår klockan 19:50, så vi fick våran nyckel. *pust*

Pappa duktig som lyckats köra 96 mil på 7 timmar.

Dagens bästa: Att vi äntligen kom fram till Italien

Dagens sämsta: Att pappa var tvungen att köra 96 mil....han fyller för f-n 65 i år!

Mat /dryck. Bra: Kvällens pizza. Sämst: Att de tog 2 euro per skalle för kuperto.