Står och väntar på tåget till Köpenhamns flygplats, Kastrup. Tvärs över spåren på en perrong längre bort tycker jag att jag ser en gammal flirt. Tåget jag ska med rullar just då in på perrongen och skymmer min sikt. Men jag är säker på att det är han, känner igen hans gång.

Går in och sätter mig i tåget och en minut senare går han förbi utanför mitt fönster.

En blick från honom, ett hastigt hugg i magen som får mig att tappa andan.... hjärtklappning och illamående.

Hur kan han fortfarande ha en sådan inverkan på mig?

Å andra sidan tror jag att det finns människor som man en gång släppt in i sitt hjärta som man aldrig kommer att befria eftersom det är helt enkelt omöjligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej! Tack, ni som har saknat mig. Men just nu känns det som om den här bloggen har gjort sitt. Det har varit en rolig tid att skriva och jag kan fortfarande läsa om vissa inlägg och skratta. Det är inte helt osannolikt att jag kommer att start...

Jag har hållt mig undan "bloggvärlden" ett litet tag. Inom loppet av en kort period blev min äldsta väninnans mamma och även min brorson svårt sjuka. Jag kände att jag varken hade ork eller vilja att blogga.  Min värld och mina "bekymmer" kändes hel...

Känns inte längre meningsfullt att blogga.......

Just nu känner jag mig osynlig och inte värd ett skit. Åter igen en arbetsgivare som struntat i att meddela mig om jag fått tjänsten eller ej fastän jag varit på intervju och blivit lovad att de skulle höra av sig.   Sedan ligger min älskade brorson ...

Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise". "Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter. Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättning...