Shit Lila!

Den flygresan var nog det värsta jag varit med om.

Starten var fruktansvärd! Massor av turbulens (tyckte jag i alla fall) skakigt och öronbedövande ljud från propellrarna. Jag blundade hela tiden och tårarna rann ner för mina kinder. Jag var livrädd.

Innerst inne vet jag ju att det är knäppt och orationellt (det är avsevärt större risk att råka ut för en bilolycka) att vara rädd, men vi människor är inte gjorda för att flyga.

När vi väl landade och jag kom ut och träffade personen som skulle köra mig till familjehemmet så var jag helt vit i huvudet och skakig i hela kroppen.

Fy fan.

Det var otrevligt, fast jag funderar inte längre på att ta tåget hem, jag överlevde juh!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej! Tack, ni som har saknat mig. Men just nu känns det som om den här bloggen har gjort sitt. Det har varit en rolig tid att skriva och jag kan fortfarande läsa om vissa inlägg och skratta. Det är inte helt osannolikt att jag kommer att start...

Jag har hållt mig undan "bloggvärlden" ett litet tag. Inom loppet av en kort period blev min äldsta väninnans mamma och även min brorson svårt sjuka. Jag kände att jag varken hade ork eller vilja att blogga.  Min värld och mina "bekymmer" kändes hel...

Känns inte längre meningsfullt att blogga.......

Just nu känner jag mig osynlig och inte värd ett skit. Åter igen en arbetsgivare som struntat i att meddela mig om jag fått tjänsten eller ej fastän jag varit på intervju och blivit lovad att de skulle höra av sig.   Sedan ligger min älskade brorson ...

Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise". "Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter. Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättning...