På lördagsförmiddagen stod det flyttning på schema för mig, Ulli, Jocke, Hilla och Lisa.

Barndomsvännen Hockey skulle flytta från Malmö *sniff* tillbaka till vår barndomshåla.

Hockey och Anders hade själva flyttat en hel del grejor innan så det var nästan bara stora saker som soffa och bokhyllor kvar.  

Och vem tror ni kunde bära ut det?

Ja....Ulli är ju gravid och för att varje sak hon plockade upp var det någon av oss andra som skrek: "NEJ! Du får inte lyfta...här ta den här kudden i stället....."

Inte jag i alla fall och Hille och Lisa stod mest och drack kaffe och rökte.

Så de som slet mest var ju givetvis våra två grabbar - härligt med könsroller ibland.

När vi flyttat klart och satt och mumsade på pizza som flyttparet stod för frågade någon av oss hur de hade tänkt att få in möblerna i huset, eftersom vi ställt dem i garaget och i uterummet. (De håller på att renovera hela huset så därför kunde inga möbler flyttas in). Nästa helg skulle det bli svårt att fixa flytthjälp eftersom ett annat par i vänskapskretsen också flyttar då.

Hockey svarar lungt: "Äsch, det är ingen fara det fixar vi" och tittar menade på Anders. Anders frågar om hon är dum i huvudet och säger att det är klart att de kommer att behöva ha hjälp då också.

Jag ebjöd mig att hjälpa till i utbyte mot en helkväll på Shakespear Pub, men jag vet inte om de hörde det........å andra sidan rör jag varken soffa eller bokhylla.

 

Hille

3 mars 2008 10:11

Drack kaffe och rökte? Det var det värsta! Du skulle sett gunghästen jag släpade ut till bilen - vägde ett ton? Knäckte min rygg och mitt självförtroende.

 

jossan

3 mars 2008 10:39

I know! Barnbilen av plast och gardinstängerna som jag bar var inte heller någon lätt match. Jag har fan träningvärk även idag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej! Tack, ni som har saknat mig. Men just nu känns det som om den här bloggen har gjort sitt. Det har varit en rolig tid att skriva och jag kan fortfarande läsa om vissa inlägg och skratta. Det är inte helt osannolikt att jag kommer att start...

Jag har hållt mig undan "bloggvärlden" ett litet tag. Inom loppet av en kort period blev min äldsta väninnans mamma och även min brorson svårt sjuka. Jag kände att jag varken hade ork eller vilja att blogga.  Min värld och mina "bekymmer" kändes hel...

Känns inte längre meningsfullt att blogga.......

Just nu känner jag mig osynlig och inte värd ett skit. Åter igen en arbetsgivare som struntat i att meddela mig om jag fått tjänsten eller ej fastän jag varit på intervju och blivit lovad att de skulle höra av sig.   Sedan ligger min älskade brorson ...

Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise". "Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter. Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättning...