Blev precis uppringd av arbetsplatsen där jag varit på anställningsintervju för några veckor sen. De hade ju lovat att höra av sig veckan efter intervjun och när de inte gjorde det så ringde jag och undrade hur det gick. Då sa de att de ännu inte var klara utan att de skulle återkomma nästföljande vecka med ett besked.

Det gjorde de ju inte och jag gav upp för jag orkade inte ringa och "förnedra" mig mer.

Nu ringde de i alla fall och sa att de nu anställt en person och att det var förhandlingen med den som dragit ut på tiden. De bad så mycket om ursäkt för att det tagit så lång tid och sa att de att de hade fått ett mycket gott intryck av mig.

*glad*

(tänk så lätt man förlåter och glömmer för lite smicker....)

Anledningen till att den andra personen fick arbetet var att han/hon hade mer erfarenhet än jag.

Sedan sa de att de hoppades att höra av mig i framtiden......

Under lördagsför/eftermiddagen gick jag en runda på stan.

Jag hade gett mig fasen på att jag skulle köpa ett par nya jeans eftersom jag håller på att växa ur mina gamla. Nä, inte på längden -utan på bredden.

Hittade ett par perfekta jeans på Gina Tricot i lite baggymodell med resårmudd. Bra när man är pygmé som jag och alltid annars måste lägga upp jeansen eftersom de är för långa.

Åh, härligt med ett par jeans som inte sitter åt.

Nu återstod bara problemet att jag inte hade några skor som passade till jeansen. Fick därför gå till Din Sko och köpa mig ett par sneakers - jättesöta med svart satäng och små kinesiska blommor.

17:45 kom en taxi och hämtade mig och körde hem mig till D. När jag knackade på hade han kallat till sig pojkarna så att de nästan stog på led för att hälsa. Haha, kändes lite underligt. Allt var över på 10 sekunder sen var de inte mer intresserade av mig utan gick tillbaka in i tv-rummet för att spela tv-spel.

Och under resten av kvällen var det ingen av ungarna som tilltalade mig eller knappast tittade på mig.

Nästan lite snopet.

Jaha, var det här allt? Varför har jag varit nervös?

Nästan så att jag kände: Varför i helvete är det ingen av snorungarna som frågar om jag ska bli deras nya mamma? *asgarv*

Nä, skämt å sido. Det är ju klart inte det som det handlar om. När jag sa till D att jag kände mig nervös inför att träffa dem sa han: "Det är ju inte så att vi ska gifta oss". Nä, tro fan det muttrade jag, då hade jag valt någon som var yngre och snyggare *haha*. Klart att man är nervös även om det egentligen inte är en big deal.

Vi hade i alla fall en väldigt trevlig kväll med fondue och schlagertävling.

I fredags hade vi återigen After Work på Transoir (rasoir). Jag, flygvärdinnan och Gabby. En av bartendrarna är jäkligt läcker....har snygga tatueringar på armarna *mums*

(Åja, titta får man!)

Vi tre höll låda i vanlig ordning och de stackare som råkade stå närmast oss fick sig en tur. Speciellt den stackars Dansken som har stött på oss (bokstavligt talat) vid två tidigare tillfällen. Under kvällen kom det fram att vi två har bott grannar i det hus där jag idag bor. Han hade bott där med sin dåvarande sambo men bor nu i sin tredje lägenhet i Västra Hamnen på tre år. Jag frågade efter hans efternamn och sa att jag kände igen det. Han trodde att jag var ett geni bara för att jag kom ihåg att jag sett hans och sambons efternamn på brevlådan. Han tyckte att mitt efternamn lät som en maträtt....vilket jag hade svårt för att förstå....å andra sidan är han ju dansk.

Efter ett tag kom två gamla klasskompisar till Gabby som hon inte hade sett på flera år och vi gick vidare till Koi. Jag och Flygvärdinnan tyckte först att de var lite tråkiga eftersom de bara pratade med varandra eller med Gabby. Dessutom hade en av dem mage att endast köpa dricka till kompisen och Gabby när det var dax för 2:a omgången, fastän Flygvärdinnan hade betalat den första. Vi satt och muttrade lite över detta tills den ena killen fattade galoppet och fixade fram ny dricka till oss. Konstigt nog fortsatte drickan sedan att komma.....

Efter Koi hade vi planer på att gå till Etagé men eftersom Flygvärdinnan såg i kors bestämde vi oss för att gå hem.

Jag lyckades slänga i väg nå´t sms till en killkompis i kön till BK (Burger King) och var var halvvägs påväg till Brogatan innan jag kom på bättre tankar och beslöt att åka hem i stället. Jag ville ju absolut inte vara bakis dagen efter, när jag skulle träffa D´s kids för första gången.

Fick precis ett mail från en kommun där jag tidigare i år sökt en tjänst.

De ringde upp mig i januari och undrade om jag ville komma för en anställningsintervju på enheten för ekonomiskt bistånd. Tydligen hede det blivit något missförstånd eftersom jag egentligen hade sökt en tjänst på en annan enhet.

Nu precis fick jag ett mail där de undrade om jag fått något jobb än annars undrade de om jag var intresserad av att arbeta med ekonomiskt bistånd.

Så just nu försöker jag att få tag på personen som skickat mailet.

Det känns himla bra just nu.

Jag har snott denna lista från tidningen Helsinborgs Dagblads fredagsbilaga

Här drack jag kaffe senast: Jag inte dricker kaffe utan istället té. På jobb dricker jag ju det varje dag…Hrm…sist jag fikade drack jag cola och det var på Espresso House tillsammans med en kär vän som jag inte träffat på länge. Nä, jag minns faktiskt inte, det blir inte så mycket fikande för mig nu för tiden.

Åt ute senast: Restaurang Möllan. Om man inte räknar med hämtmat från Krua Thai som mamma och pappa hade med sig i onsdags när de hälsade på.

Dansade ute senast: Det var på festen i fredags

Skulle vilja festa en natt med: David Bowie och Iggy Pop på 70-talet 

Senaste köpta klädesplagg: Köpte många plagg på en gång sist jag shoppade, men mest nöjd blev jag för en jättefin svart kappa från MQ.

Bästa sak: Mobiltelefonen?  

Ska se på tv ikväll: Förhoppningsvis inte alls 

Senaste skickade sms:

23:30: Absolut! Jag lånar den gärna av dig när du läst klart. Kram

 ( som svar på nederstående sms)

23:18: Gona! Ligger precis och läser Katia Wagners Alexandramannen och det är en bok du bara måste läsa! Hemsk, men väldigt intressant. 

Favorit bakelse just nu: Kladdkaka – som alltid!

På lördagen stod det Hem och Villa mässa först på schemat. Jag som egentligen inte är mycket för sådana här mässor följde ändå snällt med D dit. Mässan ligger ju trots allt bara 400 meter från min lägenhet. Han var väl egentligen inte så himla intresserad han i heller utan gick mest för att han fått biljetter av en polare och därför ville dit och säga hej till honom. Det var företagsbiljetter så vi var tvungna att hitta på namn på två olika företag som vi skulle representera. Mitt blev något massageföretag och jag fick heta Laila. D tänkte länge när han skulle skriva adressen till företaget och lös helt plötsligt upp och skrev Norregatan 12 och skrattade gott. Jag undrade vad det var för himla roligt med just den adressen och då förklarade han att det var där ”Solsippan” hade legat. (En solariestudio i Malmö där de erbjöd kunderna ”massage”=sex)

Efter att ha tittat på diverse kranar, diskbänkar, värmesystem och blivit påkörd av barnvagnar på både tårna och hälarna började jag titta mig om efter närmaste bar.

Tyvärr var det starkaste de hade Coca Cola.

Kvällens fest hölls på Folkets Hus på Holma. My God! Jag gjorde en klassresa på mindre än 10 minuter från Västra Hamnen. Skämt å sido, det var faktiskt jättetrevligt. Vi var väl ca 45 personer från 24 år och uppåt.

Maten de bjöd på var tyvärr ingen hit. Jag får väl erkänna att jag är en matsnobb – men då handlar det om att jag uppskattar fina råvaror och helt enkelt god, vällagad mat. Mat som är tillagad med kärlek (som min pappa brukar säga). Sen om det är oxfilé eller kalops gör det samma.

Vi blev i alla fall bjudna på:

Förrätt: En grov macka med ägg och ansjovis och en formfranska-skiva med skina, majonäs och dill.

Huvudrätt: Någon köttgryta med svamp och paprika. Jag tror att det var fläskfilé men det låter jag vara osagt. Grytbasen bestod av grädde och soja och var dessvärre smaklös. Till detta serverades det ris och sallad.

Efterrätt: Chokladgrädde och konserverad frukt (á la fruktcocktail)

Efter det serverades det kaffe o kaka och likör. D frågade ifall jag hade smakat Bailysen och jag sa att jag hade gjort det men att jag tyckt att den smakade lite underligt. ”Ja, den är ju så klart hemmagjord” blev svaret.

Under kvällens gång skrattade jag gott år de kvinnor i 40-plus åldern som flockades omkring D som gamar. Han är ju väldigt stilig och social. Där var en kvinna som bokstavligt talat förföljde honom under kvällens gång och flirtade hejvilt. Jag som inte är det minsta svartsjuk utan istället tycker att det är trevligt att andra uppskattar ens man, tänkte bara att hon kunde ju försöka, han är ju trots allt ”min”.

D hade hört att någon hade haft synpunkter på åldersskillnaden mellan oss och att de typ undrade vad han gjorde med ”någon som mig”. D sa att han inte brydde sig om sådant utan det var väl bara någon som var avundsjuk på oss. Jag tror faktiskt att vi var det paret som hade det roligast i alla fall!

På fredagen föreslog för ovanlighetens skull Flygvärdinnan en After Work. Hon brukar inte hänga med på AW`s med motiveringen ”Jamen, börjar jag dricka så tidigt blir jag ju så jävla full”.

Vi bestämde att träffas på Transoir (Café le fil du rasoir) och Malin och Jeton var också med. D som för en gång skull jobbade skulle komma lite senare.

På Transoir var det knökat med folk. Himla trevligt. Fast ännu trevligare var det när folket försvann spårlöst när klockan slog 21 och DJn började spela Depeche Mode *I like*

När D kom efter 21 och hade hunnit dra i sig en öl gick vi vidare till Koi. Även på Koi var det mycket människor fast klockan bara hunnit bli 22.

Eftersom jag och D skulle gå på både Mässa och Fest dagen efter så bröt vi upp tidigt.

Just nu känner jag mig lite illamående.

Jag har tackat ja till någonting som jag egentligen inte känner mig riktigt redo för.

Jag ska träffa D´s kids på lördag.

Shit!

Vi (eller rättare sagt D) ska ha en liten middag för några av hans kompisar o deras barn och eftersom D´s barn bor hos honom denna veckan så kommer de givetvis också att vara med .

Yyyyl!

Jag har aldrig blivit presenterad för några barn tidigare.

Kan ju i och för sig bero på att jag har sett "pappor" som ett stort No-No, alltså "aldrig dejta en kille med barn".

Suck, vad har jag gett mig in i?

Klart, det är ju egentligen bara en av ungarna som är ett barn...de anda två är 18 o 20, så de känns inte lika jobbiga att träffa.

Jag hade faktiskt närkontakt av 3:e graden med en av dem igår när han svarade i D´s mobil....huj!

Nåja, det är väl egentligen inget att oroa sig för. Jag ska bara vara mig själv och inte försöka att ställa mig in eller att "få dem att gilla mig".  Sån´t märker ungar direkt och det gör att de antingen försöker att ta avstånd ifrån en eller att sätta dit en.

Hrm....kanske ska ta med någon muta i form av påskägg?

Kan man fortfarande ge 20 åringar påskägg?