Lördagen spenderades i ett lungt mak. Vaknade ju upp något bakis ifrån gårdagen.

Skulle hem till min bror och fira min brorsons ettårsdag vid tolvtiden så snälla pappa fick komma och hämta mig. Kände inte för att sitta 50 min på en buss (ja, restiden blir det med bussbyten etc mellan Malmö och Bunkeflo).

Väl hos brosan bjöd han och frugan på brunch...åh, de hade tom köpt Alladåb (hur det nu stavas) till mig! Mysigt! (ja, jag fattar att det inte enbart var till mig, men att de säkert hade skänkt mig en take när de såg alladåben i affären).

Senare på kvällen kom D och hämtade mig och vi körde förbi Maxi för att köpa lite räkor. Tyvärr fanns där inga färska men vi hitade stooora frysta räkor (nej, inga tigerräkor utan "vanliga"). Till räkorna fixade vi lite vitlöksmajonäs, rostat bröd, avokado och sallad.

Vi kände oss riktigt präktiga och "svensson"-aktiga där vi satt i tvsoffan för att kolla på Melodifestivalen och pilla räkor.

Ja, D hade väl inte så mycket att säga till om utan jag tog ett diktatoriskt beslut om att vi skulle titta på festivalen, därmed basta.

Fast jag tror också att han tyckte att det var roligt eftersom han inte var sen med att kommentera att Poodels låt hade varit bättre utan E-type.

Åh, jag visste väl att det bodde en liten älskar-att-hata-schlager i honom!

Christer Sjögrens låt "I love Europe" lät som en tysk-bayersk "Viva Espania" - och vi låg och kippade efter luft på golvet efter att ha trillat ner från soffan eftersom vi skrattade så mycket. Underbart!

Amy Diamond var helt klart kvällens självklara stjärna. Jag tippar på att den tjejen kommer att gå långt. Jag gillar att hon ser ut som en 15 åring och inte som något prepubertalt onaniobjekt. Dessutom kör hon en enerigshow med dans utan vare sig bäckenbottens-juckningar, höftrullningar eller stön.

Uppfriskande!

Efter melodifestivalen tog vi oss ett varmt bad i baljan utomhus. Härligt med 39 grader i vattnet och 2 i luften.

Det blev aldrig att vi käkade på Carib Kréol eftersom att när vi väl kom dit så var där givetvis fullbokat (det visste jag väl!). Roligt att stället har blivit så poppis.

Istället gick vi till "Just like mamas" vid Möllevångstorget. Lisa och Hille hade varit där förut och sa att maten var jättegod men att servicen var obefintlig.

Fastän det var över ett år sen de senast varit där visade det sig att inte mycket hade förändrats. På en sådan liten yta kunde man förvänta sig att servicen skulle vara lite raskare.

Jag och D åt både förrätt och huvudrätt samt drack vin resp öl till maten och vi betalade inte mer än 670:-

Jag åt:

Queso manchego y pantumaca:
Rostat bröd med en bädd av färska tomater, olivolja och
lagrad manchego ost.

Saltimbocca alla romana ”un classico italiano”:
Kalvfilé med parmaskinka, salvia och vittvinsås.
Serveras med rosmarin klyftpotatis.

Jag tyckte att maten var supergod men Hille och Lisa var inte så nöjda med sin pasta, de tyckte att den var lite smaklös.

Efter middagen hade fyra kompisar till D dykt upp och vi gick vidare till Carib Kréol för att ta en drink. Efter en stunds väntan fick vi till och med ett bord och servitrisen som Anders hade försökt att muta med en 100-lapp sprang och hämtade lite pallar till de som blev utan sittplatser.

Den där ena drinken blev helt plötsligt tre och det var dax att dra vidare till Volym. Vid detta laget hade vi tappat Hille eftersom hon innan på dagen känt sig lite risig och ville komma hem i rimlig tid. Lisa försökte att smita iväg samtidigt som Hille men jag upptäckte det lilla tilltaget och ringde henne på mobilen. Vilken tur att hon inte är svårövertalad.

Efter en halv öl på Volym tändes lamporna och vi blev utkastade.

Brogatan nästa!

På Brogatan tog jag mitt förnuft till fånga och drack Cocacola resten av kvällen. Kvällen avslutades givetvis på Stippes lite efter klockan 03 där jag käkade pommes och bea.

Och terroriserade omgivningen med att spela väl utvalda låtar på jukeboxen.

Lovley!

Det ser ut som om det blir käk på Carib Créol ikväll.

Mys mys.

Då ska jag minsann se till att ta mig en Cuba Libre och skänka några tankar till min vän Richard (han får snart se till att pallra sig ner till Malmö).

Hipp hipp hurra det är fredag idag!

I dag är jag på jättebra humör.

Antar att det beror på att det är fredag.

Jag och D har bara legat i tv-soffan hela veckan, vi har inte orkat hitta på något efter jobb.

Därför ska vi i kväll se till att hitta på något kul. Kanske gå ut och käka, hänga på någon sunkig bar och berätta sjörövarhistorier eller tokdansa på någon svartklubb.

Jag längtar!

Har haft en högst oproduktiv dag på jobb idag.

Känns som jag har overload i hjärnan - får inget gjort utan springer mest omkring i korridorerna med en bunt papper.

Boka in möte - oj, tjänstebilen är inte ledig, oj boka om mötet - nähä, nu kan inte familjehemmet, oj boka om mötet igen - oj, nu kan inte behandlingshemmet.

Blääääääää

Jag har i alla fall sökt jobb idag på mitt gamla jobb där jag arbetade som kurator. Ett jobb som jag stortrivdes med. Kändes lite knäppt att skriva en ansökan dit. Jag kunde ju inte direkt berätta för dem vad jag arbetade med på mitt förra jobb - eftersom de redan vet det! Nåja, hoppas i alla fall att jag får komma på en intervju. Fast om jag gör det och sen inte får jobbet så skulle det ju kännas för jävligt. Därför har jag försökt att få tag på min fd chef för att fråga om det överhuvudtaget är lönt för mig att söka tjänsten.

Ååååh, det här ständiga jobbsökandet. Jag tror att min blogg till 80 % handlar om min ångest inför jobbsökande.

Nu ska jag i alla fall snart åka hem. D kommer att möta mig i Malmö och sen kommer vi att åka hem till honom för att bada i hans "ute-spa".

Mys mys.

Årets första must-have, Marc Jacobs parfym "Daisy".

Urgullig flaska och den doftar underbart fräscht!

Trevlig start på arbetsveckan.

Fick precis reda på att en av arbetskollegerna har sjukskrivit sig igen.

Förstår mig rätt, jag tycker att det är jättetråkigt att en av mina kolleger mår så dåligt att han/hon behöver lägga in sig på psyk, men det är tredje gången på mindre än ett år.

Någonstanns haltar det.

Jag anser att hon borde ta tjänstledigt från jobb ett bra tag och rå om sig själv och försöka att komma i balans. Sen får hon/han komma tillbaka till jobbet lite i taget, inte börja jobba 100 % direkt efter en längre tids sjukskrivning.

Jag tycker dessutom att det är min chefs ansvar att ta upp den här frågan, inte kollegan som är sjuk.

Nu förstår jag lite bättre varför hon/han har varit efter en som en igel de senaste veckorna och betett sig allmänt konstigt.

Jag å andra sidan kan ju nu glömma att avsluta mitt vikariat tidigare än planerat eftersom vi nu är en person kort.

Ytterligare 3 månader med pendling att se fram emot.

Brossan myntade ett nytt uttryck i lördags:

"Du ser lite spänd ut i käkarna".

Tydligen hade han sagt det en gång till sin fru när hon var uppenbart irriterad.