Det gick i alla fall igenom att jag kan börja arbeta på BUP den 1 sep. Vilket resulterar i att jag bara ska vara i Skumby i ca 39 dagar till! Jippie!!!

Är nu tillbaka från mitt jobbiga hembesök. Det visade sig inte alls bli lika jobbigt som jag hade föreställt mig. När vi pratade med föräldrarna fick vi (givetvis) en helt annan bild. Men den var mer trovärdig om man säger så. De svarade logiskt på våra frågor och kunde förklara vissa konstigheter osv. Släktingen var antagligen svartsjuk och hade stort kontrollbehov. Hon trodde ju säkert att hon gjorde rätt, men så olika man kan se och uppfatta saker o ting. Om de bara kunde prata med varandra som normala människor istället för att skrika på och anklaga varandra. Jag vet att de flesta människor inte tänker på samma sätt som jag, men jag blir bara ledsen när jag tänker på att nu blir det kanske så att dessa barn inte längre kommer att träffa sin släkting som de tycker så mycket om. I slutändan är det barnen som blir lidande och kanske kommer att tro att de är orsaken till att de inte får träffa sin släkting längre.

1. Träffa tre pojkar med deras familjer för att kunna skriva yttrande till tingsrätten, sk LUL-yttranden (Lagen om särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare).2. Skriva dessa 3 yttranden som ska vara färdiga senast i morgon. 3. Åka hem till en familj och prata med dem om att en släkting till dem har anmält att hon är orolig för att deras barnen kanske far illa. Under pressure!4. Ringa och bestämma tid för telefonmöte med en pappa om hur han anser att umgänget med hans barn har fungerat.5. Ringa ca 5 andra viktiga samtalIbland funderar jag på att det är ett konstigt arbeta man har....