Trevlig start på arbetsveckan.

Fick precis reda på att en av arbetskollegerna har sjukskrivit sig igen.

Förstår mig rätt, jag tycker att det är jättetråkigt att en av mina kolleger mår så dåligt att han/hon behöver lägga in sig på psyk, men det är tredje gången på mindre än ett år.

Någonstanns haltar det.

Jag anser att hon borde ta tjänstledigt från jobb ett bra tag och rå om sig själv och försöka att komma i balans. Sen får hon/han komma tillbaka till jobbet lite i taget, inte börja jobba 100 % direkt efter en längre tids sjukskrivning.

Jag tycker dessutom att det är min chefs ansvar att ta upp den här frågan, inte kollegan som är sjuk.

Nu förstår jag lite bättre varför hon/han har varit efter en som en igel de senaste veckorna och betett sig allmänt konstigt.

Jag å andra sidan kan ju nu glömma att avsluta mitt vikariat tidigare än planerat eftersom vi nu är en person kort.

Ytterligare 3 månader med pendling att se fram emot.

 

La famiglia

4 februari 2008 10:00

Att folk inte mår bra på jobbet är en arbetsmiljöfråga, och arbetsmiljöfrågor är chefens jävla ansvar. Och en vettig rehabilitering efter sjukskrivning är också chefens ansvar. I det privata näringslivet kan man ha många synpunkter på arbetsmiljöverksamheten, men i den offentliga, och i synnerhet den som handlar om vård, verkar det vara en fullständig KATASTROF! Det är tamejfan brottsligt att inte göra något åt personens arbetssituation om det är trdje gången psykvård krävs.

 

Jossan

4 februari 2008 12:56

Nu vet jag iof inte om det har med personliga problem att göra eller om det är arbetsrelaterat. Men jag tycker ändå att det är arbetsgivares skyldighet att se till så att tillbakagången till arbetet (om det är aktuellt) blir anpassad till arbetstagaren.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej! Tack, ni som har saknat mig. Men just nu känns det som om den här bloggen har gjort sitt. Det har varit en rolig tid att skriva och jag kan fortfarande läsa om vissa inlägg och skratta. Det är inte helt osannolikt att jag kommer att start...

Jag har hållt mig undan "bloggvärlden" ett litet tag. Inom loppet av en kort period blev min äldsta väninnans mamma och även min brorson svårt sjuka. Jag kände att jag varken hade ork eller vilja att blogga.  Min värld och mina "bekymmer" kändes hel...

Känns inte längre meningsfullt att blogga.......

Just nu känner jag mig osynlig och inte värd ett skit. Åter igen en arbetsgivare som struntat i att meddela mig om jag fått tjänsten eller ej fastän jag varit på intervju och blivit lovad att de skulle höra av sig.   Sedan ligger min älskade brorson ...

Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise". "Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter. Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättning...