Åh, jag har fått en så himla störig låt på huvudet.

"Pop - goes my heart" från filmen Music and Lyrics med Hugh Grant och Drew Barrymore.

Sen jag såg den smöriga filmen i måndags, har jag kommit på mig själv med att gå omkring och lalla på den.

Föresten så var det den låten som en vän, Anna, gjorde en cover på i julas - istället för att skicka julkort.....

Ååååhhh!

Jag börjar bli mer och mer irriterad på folk som är familjehem.

De säger sig vilja göra en god gärning och bryr sig inte alls om ersättningen (alltså pengarna).

Men ju längre tid de varit familjehem och mer erfarenhet de har ju mer gnidna och pengafixerade börjar de bli. Och tänk inte ens tanken på att försöka att avsluta deras uppdrag.

"Jamen, nu kan vi ju inte bara vara kontaktfamilj...alla telefonsamtal som vi dagligen har med XX och vi kör och hälsar på osv osv....."

Hallå!

Ert uppdrag är slut. Det är inte mitt problem att ni fäst er vid XX. Och om det nu är så att ni verkligen  bryr er om XX så varför vill ni då inte hålla kontakten med XX fastän ni inte får betalt för det?

Andra vill ha betalt för att de tar hand som sina syskon eller syskonbarn.

Hallå!

Hade min bror och hans fru kolatvippen eller ve och fasa hamnat i knarkträsket nog faaan skulle jag sett till att ta hand om barnen no matter what! Även om jag inte hade fått någon hjälp från samhället.

Åh, jag blir bara så trött.

Jag mååååååste snart byta jobb!

Ringde precis upp arbetsplatsen där jag var på en anställningsintervju för en vecka sen och frågade om de hade något besked att ge (eftersom de sagt att de skulle höra av sig i veckan).

Givetvis hade de inte det, utan anställningsprocessen drar tydligen ut på tiden. Kan tänka mig att de har haft svårt för att komma i kontakt med referenter osv.

Nu måste jag vänta tills nästa vecka innan jag vet något. Det känns inte alls bra det här. Varför kan de inte bara välja mig, så hade allt ju varit ur världen?!

*suck*

Ja, får jag inte det här jobbet kommer jag att ta ett brejk i jobbsökandet. Det är faktiskt ganska så påfrestande att gå på intervju efter intervju men aldrig bli anställd.