Ikväll ska jag hem och mysa hos mina föräldrar.

Jag måste ju vara fit for fight i morgon då jag ska hjälpa en av mina vänner att flytta.

Ugh! Jag får träningsvärk av att bara tänka på det.

Tur att de flyttar från en lägenhet in till ett hus och inte tvärt om.

Jag tror faktiskt rent av att de inte har så himla mycket grejor. De är inte så mycket för prylar...eller jo, hennes man är ju - men vilken man är inte det?! Fast då handlar det ju om tekniska prylar som oftast är väldigt små eller väldigt stoooora. Och de stora sakerna slipper jag ju bära ändå. *Hihi*

Å andra sidan kan jag tänka mig att hon har en hel del böcker och gamla möbler uppe på vinden.

Det roligaste med flytten är i alla fall att de ska flytta tillbaka till hålan där vi växte upp. Dit vi en gång sa att vi aldrig att vi aldrig skulle flytta och där vi absolut aldrig skulle låta våra barn växa upp.

Men när vi sa det var vi också 18 år och inte särskilt kloka.

Jag förstår att de flyttar tillbaka. Hålan var faktiskt ett ganska så bra ställe att växa upp på. Visst en skyddad verkstad, inga invandrare eller flyktingar utan bara en massa rikemansungar (- ja, det var i alla fall vad man trodde).

Sedan dess har jag bott i några andra småhålor och det är faktiskt nästan samma skit över allt. Har man inte problem med snobbar, så har man det med rasister eller akoholister eller invandrare eller arbetslösheten.

Det finns inget Utopia.

Det har i alla fall blivit folk av både mig och min väninna och de som vi umgås med från Hålan.

(Men det ska kanske våra föräldrar ha credit för)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej! Tack, ni som har saknat mig. Men just nu känns det som om den här bloggen har gjort sitt. Det har varit en rolig tid att skriva och jag kan fortfarande läsa om vissa inlägg och skratta. Det är inte helt osannolikt att jag kommer att start...

Jag har hållt mig undan "bloggvärlden" ett litet tag. Inom loppet av en kort period blev min äldsta väninnans mamma och även min brorson svårt sjuka. Jag kände att jag varken hade ork eller vilja att blogga.  Min värld och mina "bekymmer" kändes hel...

Känns inte längre meningsfullt att blogga.......

Just nu känner jag mig osynlig och inte värd ett skit. Åter igen en arbetsgivare som struntat i att meddela mig om jag fått tjänsten eller ej fastän jag varit på intervju och blivit lovad att de skulle höra av sig.   Sedan ligger min älskade brorson ...

Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise". "Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter. Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättning...