Sitter hemma hos mina föräldrar just nu. Har firat pappas 65 års dag några dagar för sent. Har ätit mycket gott....toast med anklever - eller som svägerskan sa till sin son "Det är nästan som smör...fast det är anklever".

Sedan fick vi oxfilé och västerbottenost-gratinerad potatismos som var gjord i små formar.

Efter middagen kom vi att prata om brosans och svägerskans rottweiler, att hon hade haft så ont i sitt ben i helgen att de hade funderat på att avliva henne. Jag som inte hör ett knyst om denna nyhet blev lite småsur och sa att om de någon gång tänker sätta en spruta i henne så måste de ringa mig så att jag kan komma och säga "hejdå" till henne.

På något markabert sätt fortsatte denna diskussion och min bror deklarerar att han tänker att begrava hunden (när hon väl kilar vidare) i deras trädgård. "Ja, jag gräver ett hål två meter ner...klart att jag kan begrava henne där."

Mamma berättar då om den gången hon och pappa skulle städa i mammas föräldrars garage. Pappa hittar en urn-liknande sak med lock och börjar skaka den och öppnar locket. I samma stund skriker mamma "Neeeeeej" och det väller en massa aska ur urnan.

Det visade sig vara mammas kremerade tax som fanns i den där urnan...hennes pappa och syster hade aldrig fått tummarna loss att begrava hunden......