Kom just att tänka på att det i dagarna är ca ett år sen jag och min dåvarande sambo gick skilda vägar.

Att tiden kan gå så fort.

Utan att man märker det.

Visst har jag haft dagar då jag gråtit mig till sömns och bara velat vrida tiden tillbaka och göra allt ogjort.

Men det var egentligen inte jag som borde göra saker ogjorda.

I dag kan jag känna viss sorg, men mest sorg över att jag inte kunde hjälpa den människa jag tyckte så himla mycket om. Hjälpa kanske är fel ord, du kan aldrig hjälpa någon som inte vill ha hjälp...snarare att jag inte kunde få honom att öppna ögonen och inse vad han höll på att förlora, vilket var både mig och han själv. 

Jag måste säga att jag ändå känner en viss lättnad i att det blev som det blev. Jag tror nämligen att om vi hade fortsatt så som vi gjorde, utan att någonting kom att förändras så hade varken han eller jag varit lyckliga idag.

I dag är i alla fall jag lyckligare än då.

Aaayylll!

I kväll är det Spacelab på Vinylbaren, men jag ska inte gå dit.

Jag har inte varit på Spacelab sen i februari.....ylll....jag vill lyssna på bra musik och äta geléhallon.

Jag hatar!!! mina arbetstider och pendlingsavstånd!!!!

Än mer Norén blev det ju när lillkillen på 2,5 år sa att när han blir stor ska han "äta usch, som pappa" (alltså snusa)......