Blev i förra veckan bjuden på inflyttningsfest av en kollega här på kontoret. Hon och hennes sambo har flyttat in i en lägenhet i kommunens största samhälle med 1700 inv. På sommaren fördubblas dock invånarantalet många gånger om. Samhället är ett charmigt och pittoreskt vattenhål(bokstavligt talat...alltså man kan både supa och segla). I måndags kväll började det tyvärr att brinna i salladsbaren på första våningen i hyreshuset, där min kollega flyttat in, och nu mer är hennes lägenhet rökskadad. Några mindre finkänsliga kollegor blev bestörta, dock inte över hennes lägenhet, utan istället över att inflyttningsfesten blev inställd. "Vi måste ju ha fest ändå!" En annan kollega undrade ifall det inte var så att restaurangen som brunnit ner varit en kebaberia istället för en salladsbar. (Ja, skit i lägenheten...vad var det nu för restaurang...?) Från det ena till det andra, det beslutades i alla fall att vi skulle ha en personalfest i stället och vi hyr en lokal istället för att vara i den rökskadade lägenheten. Det kommer att bli mycket intressant att se mina arbetskamrater lite på snusen. Jag misstänker att de kan släppa lös en hel del. Hmmm....hörde precis i korridorerna, utanför mitt rum, något om "charader".

Min sambo kommer och hälsar på ikväll och ska stanna till tisdag. Härligt! Det tar honom ca 4,5 timmar att köra hit, så han är väl här omkring 19-tiden i kväll. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska fixa någon mat tills dess eller om vi ska gå ut och äta. Hrm...ut o ut, här finns i och för sig hela 4 pizzerior att välja mellan! Han har i alla fall tagit med sig lite saker hemifrån. Som det ser ut just nu i min lilla etta på 39 m2, har jag bara en säng, en soffa, en tv, ett bord och två pallar. En av pallarna får för tillfället tjäna som både natttygsbord och soffbord. Den andra har jag som tv-bänk! Det som jag har saknat mest är en cd-spelare. Har inte kunnat lyssna på mina skivor under de senaste 3 månaderna - *auuughh* Men som tur är tar älsklingen med en cd-spelare + lite skivor idag. Ser fram emot att sätta mig på balkongen i solen med en öl och höra Jeff Buckley i bakgrunden....

Jaha, då har man alltså skaffat sig en blogg. Vad är det egentligen som får en att vilja göra det? Grupptryck? "Alla andra bloggar juh!" Egentligen är det ganska så skrattretande att just jag väljer att lägga upp en blogg. Jag som knappt vet vad ordet "Blogg" står för. Gör jag det för att jag tror att det är någon där ute i internetdjungeln som verkligen skulle bry sig om det som jag skriver om? Hmmm...nä, jag tror inte att det är därför iheller. Jag menar, jag stavar dessutom som en kråka. Finns det något som heter temporär dyslexi? Tror nämligen att jag lider av det. Så, varför sitter jag då här och skriver? Jag tror att det är för att jag har flyttat från mina vänner min sambo och min familj till denna lilla by, som vi kan kalla Skumby. Jag känner mig helt enkelt isolerad och ensam ibland. Och det är inte särskilt kul att skicka "massmail" till sina vänner. Hur speciella och utvalda känner de sig då? Dessutom är jag inte heller säker på att alla är så himla intresserade av att höra om mitt liv här på socialkontoret i Skumby. Därför har har bestämt mig för att börja blogga, eftersom då kan de som vill, när de vill, kolla in på min blogg och se vad jag har haft för mig. För min egen del kan det vara skönt att få skriva av sig i mellanåt. Ja, så är det nog. Du som läser detta.....välkommen!