Jag älskar mina vänner! I söndags hade jag en liten födelsedags-picnic för släkt och vänner. Jag och min kära mamma hade slavat i köket hela morgonen för att få ihop lite mat att bjuda på. Nja...det var väl mest mamma som slavade eftersom jag var lite bakis. (Förlåt!)Jag känner mig bara så lyckligt lottad att jag har dessa underbara personer i mitt liv. Eller rättare sagt att jag får vara en del av deras liv. Jag träffar dagligen människor i mitt arbete, vars nätverk är obefintligt. De har ingen eller dålig kontakt med sina släktingar och de har inga vänner eller arbetskamrater (eftersom de oftast inte arbetar). De har ingen de kan vända sig till när deras liv håller på att falla isär. Och visst, man väljer inte vilken familj man föds in i, utan man får ta det goda med det onda. Ibland måste man kanske till och med bryta helt med sin familj för att själv inte gå under.Sina vänner däremot kan man välja. Jag har själv erfarenhet av att "göra slut" med vänner. Vänskapen måste bygga på jämlikhet och två-vägs-kommunikation. Jag är tacksam för de vänner jag idag har i mitt liv.