....och jag mår illa av allt socker.

(är ju egentligen en chipsmänniska)

Blodsocker-nivån är på -25.....måste ha godis nu!!!!

Ugh, jag har beslutsångest.

Jag har ju en biljett till KENT konserten på lördag i Kph, men ingen att gå med. Så därför velar jag nu fram och tillbaka mellan om jag ska gå eller om jag ska sälja biljetten.

Jag har ju ändå biljett till konserten i mars och det börjar att kännas som ett himla projekt att ta sig över till Kph.

Fast å andra sidan har jag börjat hooka upp lite med folk på facebook som ska dit och vi planerar att träffas innan konserten.

Det kan ju bli himla roligt.

Velpotta!

Åh, jag måste se till att hitta någon inspiration till att jobba. Men det är inte alltid så lätt. Det är ju roligare att skriva på bloggen än att skriva vårdnadsutredningar. Dessutom är kravet större på en att formulera sig rätt och stödja sina argument på fakta eller konsekvens. När jag skriver på bloggen gör jag det för fri hand och skriver ner tankarna allt eftersom de kommer. Jag går aldrig tillbaka och ändrar i texten (jo, vid regelrätta stavfel, fast ibland slinker även de igenom) eftersom jag tycker att det blir mer personligt.

Jag skriver ju inga krönikor och behöver därför inte hålla mig till en tes, en början, en punchline och en avslutning. Vilket känns ganska befriande.

Fast det är ju klart att texterna ibland kan bli ganska så meningslösa.

Som denna.

I morse såg jag lite på nyhetsmorgon, jag tror att det var tv 4 och de pratade om den ökade vågen av barnmisshandel som uppmärksammas på sjukhusen. Det handlar mestadels om små barn mellan 0-6 år där misshandeln ökat och ofta är det sk "shaken baby syndrome", alltså att föräldrarna har ruskat och skakat barnet.

I intervju soffan satt en kvinna från Rädda Barnen och en man som var läkare på Astrid Lindgrens sjukhus (oj så könstraditionellt).

Programledaren frågade läkaren vad de gör när de får in ett barn som de misstänker råkat ut för misshandel. Läkaren svarade bara typ att de pratade med föräldrarna och att de höll ögonen öppna.

Men varför sa han inte att de kontaktar socialtjänsten? Det krävs bara en misstanke, man behöver inte vara säker ens. Dessutom har sjukhuspersonal skyldighet att anmäla till socialtjänsten. Inte någon gång nämnde han detta!

Men, det kanske inte är så vikigt?

Rädda Barnen-kvinnan sa i alla fall precis innan inslaget avslutades att man som förälder kunde söka sig till socialtjänsten i fall det var så att man behövde hjälp med sina barn.

Alltid något.