I dag har jag inte fått mycket gjort.....

Jag bara sitter och räknar minuterna tills jag slutar jobba.

Ska ju möta upp en del kompisar för en after work. Jag smsade Nima redan 9 i morse för att fråga om han skulle följa med....det är ju friskt.

Ugh...20 minuter kvar till lunch....

Haha...

Har i förra veckan skickat droger över halva europa...jaha, det var receptbelagt...okej då.

Min väninna som befinner sig i Budapest behövde läkemedel ifrån Sverige så jag hämtade ut och skickade det till henne.

Idag fick jag inbetalt pengarna som jag lagt ut för medicinerna och på kontoslippen stod det: "Tack Subba".

Helt underbart!

Idag var ingen bra dag att läsa tidningen.

- "En pappa i södra Skåne frikänns, trots att han erkänt att han slagit sin femåriga dotter. Enligt tingsrätten ska "tillrättavisningarna" har inte varit tillräckligt varaktiga och intensiva för att han ska straffas. Smärtan har heller inte varit tillräckligt allvarlig."

Ursäkta?!

Vad är det egentligen som avgör om smärtan har varit tillräckligt allvarlig?  

Så det är alltså någon form av smärttröskel som ska överträdas?

All den "smärta" och lidande som psykisk misshandel utgör då?

All den osäkerhet, rädsla, oro och ångest som föräldrarna har utsatt barnet för då, att aldrig veta när nästa slag eller, förlåt, "tillrättavisning" kommer? Dessa föräldrar har berövat sitt på sin fasta trygghet hos sina egna föräldrar och även förmågan att söka trygghet och förtroende för andra vuxna utanför familjen.

Ska inte det räknas med i domenslutet?

Ja, de sista idioterna är inte födda än.

.....glömmer jag alltid att jag har stoppat både vantar och mössa i jackärmen när jag försöker att ta på mig jackan. Det resulterar i att jag ser ut som ett miffo när jag fastnar med armen eftersom mössan och vantarna stoppar upp.

....glömmer jag alltid att ta av mig de där blå plastsakerna, som man sätter om skorna när man går in på vårdcentralen/BVC/dagis osv, när jag väl lämnar stället?  Det är inte speciellt roligt att komma på det halvägs hem, att man gått omkring med blå plastpåsar om skorna.

.....glömmer jag alltid vad jag ska ha när det väl blir min tur framme vid charketuri/fisk/ostdisken?  Det resulterar i att jag börjar stamma, blir allmänt förvirrad (den stackars expiditen blir ännu mer förvirrad), rodnar och drar dåliga skämt för att lätta upp stämningen.

....ska jag alltid inleda förhållanden som har oddsen emot sig?

Jag höll bara för några dagar sen på att svära över alla nötter som varje år verkar glömma att det förr eller senare blir vinter. Alltså alla de nötter som orsakar trafikolyckor för att de inte tänker på att byta till vinterdäck eller som kör för fort och därför kasar av vägen när de försöker att bromsa. (Anna detta inlägg har absolut inget att göra med dig!!)

I går fick jag själv världens chock när jag kom till byhålan som jag jobbar i - det låg fullt med snö på marken.

I Malmö var det ju ingen snö.

Och jag har bara högklackade stövlar.

Inga vinterskor.

De slängde jag i somras.

Jag har alltså glömt att det kommer en vinter även i år.

Så nu står jag här i snön och fryser tossorna (skånska för tårna) av mig.

I går såg jag slutet på världens finaste dokumentärfilm.

Jag hade varit hemma hos föräldrarna på kvällen och käkat middag och mamma berättade för mig om den här filmen. Hon trodde att den kunde vara i stil med "Plötsligt i Vinslöv" och tipsade mig därför om den.

Tyvärr missade jag halva filmen eftersom jag inte hann hem i tid.

Dokumentären handlade om en 94-årig kvinna, Maja, som drev ett hotell i Hultsfred. Hon hade (tror jag) drivit hotellet med sin man, men efter att han dött bestämde hon sig för att driva det vidare ensam.

Och då menar jag ensam. Maja vägrade att anställa någon annan. Hon tillät sina yngre syskon, 79 och 84 år gamla att hjälpa till, men ve den som flyttade på en kaffekopp eller städade utan hennes tillåtelse.

Det bästa på året tyckte Maja var när Hultsfredsfestivalen satte igång. Då fylldes hotellet med unga människor som hon gick runt och pratade med och kramade om. Var de stamgäster så försökte hon se till att de fick samma rumsnummer som sist. Maja började så småningom märka att åldern tog ut sin rätt och hon såg sämre och sämre. Hon hade svårt för att se vad hon skrivit i hotell-liggaren och råkade ibland dubbelboka rummen. Men hon hade ingen tanke på att överge hotellet.

Maja sa att hon helst av allt ville dö på hotellet eller under en dans. Hon ville absolut inte ligga och vänta på döden.

I slutet av dokumentären visar de Maja på en danstillställning i maj -07. Hotellet är fullbokat inför festivalen, men tre dagar senare dör hon.

Maja verkade vara en fantastisk kvinna och fastän jag aldrig träffat henne känns det tråkigt att hon inte finns mer. Jag tror att hon måste ha berört varje människa hon träffat. Trots hennes ålder, var hon nyfiken på sin omvärld och människorna hon träffade.

Jag skulle gärna velat träffa henne.

Jag håller  på att bli galen här hemma i röran. Mina lister kommer inte förän nästa vecka och alla mina möbler står därför i ett hörn, som jag tidigare berättat. Men inte nog med det....jag har kläder över allt i lägenheten eftersom jag inte orkar att hålla ordning här i kaoset så gör jag det i stället ännu värre. Disken staplas på hög eftersom jag inte vågar använda diskmaskinen pga plastsaken som ska ligga under (för att förhindra översvämning om det skulle bli ngt fel) är sönder.

Jag trillar över bokhögar i arbetsrummet eftersom det är svårt att flytta omkring bokhyllor med böcker i.

Morsan, nu har du rätt - här ser ut som en knarkarkvart!

Vad är egentligen uppe med vädret idag? Ena stunden är det strålande solsken och nästa blir man träffad av en hagelstorm rakt i nyllet.

Inte särskilt trevligt.

Jag hatar november (mörker mörker mörker)

Jag ogillar december (fast jag tycker om myset på julafton och nyårsafton)

Jag hatar januari (månaden med minst pengar i fickan)

Jag avskyr februari (bara en massa snöslask som hindrar en från att komma till jobb)

Yyyyllll jag vill att det ska bli sommar NU!

Får se om det blir någon resa till Dubai i januari....*håller tummarna*

Ha, Jossan goes burka!