Över allt ser man nyfödda bebisar och små barn som precis lärt sig att gå. Kompisar, arbetskamrater och syskon ynglar av sig. Jag har i nästan 29 år varit tvärsäker på att jag aldrig kommer att skaffa barn. Jag har helt enkelt inte velat ha barn. Inte så att jag har något emot barn, jag tycker att de kan vara härliga....så länge man kan lämna tillbaka dem till deras mamma eller pappa. Jag till exempel avgudar min brorson, men det beror säkert till stor del på att han är underbar och att vi har liknade gener. Min närmaste vän har precis fått en dotter som jag tycker är fullkomligt ljuvlig, så visst blir man påverkad. När jag var yngre var även orsaken till att jag inte ville skaffa barn att jag tyckte att världen vi lever i inte är någon bra plats för barn. Födas in i vad? mobbing, självsvält, arbetslöshet, som offer för våldtäktsmän, pedofiler eller mördare. Hur skyddar man sina barn från allt som är farligt? Jag vet givetvis att man inte kan göra det och det skrämmer mig. Idag handlar det mer om att jag tror att jag hade blivit en usel mamma. Jag är fruktansvärt egocentrisk. Jag skulle tycka att det vore hemskt trist att gå på fotbollsmatcher, tradiga julspel i skolan och föräldramöten.Jag skulle bli en bestämd och sträng mamma. Jag blir galen på alla ouppfostrade ungar som härjar omkring och mosor/farsor som ej kan säga ifrån. Jag känner att det är mycket man måste ge upp, av sig själv, sin tid och pengar för att kunna ta hand om ett barn. Jag är helt enkelt inte redo att göra det och jag vet inte om jag någon gång blir det. Samtidigt är jag rädd för att jag en dag när det väl är för sent, vaknar upp av en rejäl signal från den där biologiska klockan alla snackar om, och känner att NU vill jag ha barn.Jag har i alla fall hittat en man som jag vet kommer att bli en underbar far. Han är omtänksam, käleksfull och våra värderingar stämmer överens. Vem vet? (Jag har dock för säkerhets skull satt in en ny p-stav, så att vi har fritt spelrum i alla fall tre år till...)

Jag älskar mina vänner! I söndags hade jag en liten födelsedags-picnic för släkt och vänner. Jag och min kära mamma hade slavat i köket hela morgonen för att få ihop lite mat att bjuda på. Nja...det var väl mest mamma som slavade eftersom jag var lite bakis. (Förlåt!)Jag känner mig bara så lyckligt lottad att jag har dessa underbara personer i mitt liv. Eller rättare sagt att jag får vara en del av deras liv. Jag träffar dagligen människor i mitt arbete, vars nätverk är obefintligt. De har ingen eller dålig kontakt med sina släktingar och de har inga vänner eller arbetskamrater (eftersom de oftast inte arbetar). De har ingen de kan vända sig till när deras liv håller på att falla isär. Och visst, man väljer inte vilken familj man föds in i, utan man får ta det goda med det onda. Ibland måste man kanske till och med bryta helt med sin familj för att själv inte gå under.Sina vänner däremot kan man välja. Jag har själv erfarenhet av att "göra slut" med vänner. Vänskapen måste bygga på jämlikhet och två-vägs-kommunikation. Jag är tacksam för de vänner jag idag har i mitt liv.

Känner mig tvungen att skriva något om detta ämne. Alla som känner mig vet hur totalt ointresserad jag är av idrott. Just nu känner jag mig som den enda levande varelsen på detta jordklot som INTE bryr mig ett smack om att det är fotbolls VM. Det enda jag kan tänka på är att det förmodligen kommer att krocka med något av de serier jag följer på dumburken. (eftersom jag inte har så mycket annat att göra i Skumby ser jag fram emot mina tv-serier)Jag kan i och för sig hålla med om att jag gärna kan tänka mig att följa med kompisarna till krogen och kolla på matcherna. Då blir det liksom en annan sak, man umgås, dricker öl och skriker i kapp. Det är en härlig stämning, det är enda anledningen...själva matchen bryr jag mig inte så mycket om. Tänk bara om det vore fler som vågade erkänna det, så att jag slapp mig känna mig så utanför.

Pratade precis med älsklingen. Han ska sova i ett tält på festivalen.Jag känner mig genast mindre avundsjuk....

Såja, nu åkte älsklingen iväg till hårdrocks-festivalen "Sweden Rock". Hmmm...gissa om jag är grön av avund! Def Lepard, Alice Cooper, W.A.S.P, White Snake...grrr...och till och med det återuppstådda Malmöbandet "Nasty Idols". *hehe* Kan tänka mig att pojkarna är nervösa inför sin spelning, det var ju nästan 13 år sen sist. På 90-talet gjorde älsklingen en musikvideo med bandet som visades i MTV´s program "Headbangersball" (Det är ju faktiskt min blogg, så då får jag oxå skryta lite) *stolt*

Känner mig just nu jättemallig, jag fick nämligen VG på kursen i 10 p klinisk sexologi!

Skickade mail till hyresvärden:Hejsan! I hyreshuset där jag bor, har vi en kvinna som går och låser dörren till tvättstugan. Är det meningen att det ska vara så? Jag tycker att det är jobbigt att jag inte kan tvätta när det passar mig. Till exempel igår var det ledigt på förmiddagen, men då kunde jag inte tvätta eftersom det var låst i tvättstugan och kvinnan var inte hemma. Vad göra? Svaret jag fick: Hej Johanna, vi har alla våra egenheter, tyvärr har väl tvättstugan blivit lite av ett skötebarn för henne. Jag har en nyckel här som du kan få, så du kommer in när det passar dig. Vill du att jag skickar den i internposten kan du väl höra av dig....Ja...vad säger man?

"Det gud inte såg"Helena von ZweigbergkHelena von Zweigbergks första kriminalroman om fängelseprästen Ingrid. På kvinnofängelset möter Ingrid Gun som har begått ett synnerligen makabert brott. Hon väcker stark fientlighet bland sina medbrottslingar och hon hävdar att hon är oskyldig. Den enda hon pratar med är Ingrid, som blir besatt av att få klarhet i hennes öde. Ingrid känner att hon måste få klarhet i vad som hänt, men sökandet leder henne in i ett mörker som hotar att uppsluka allt som hon håller kärt...Ska man nu göra en analys av en brottsling och motiven bakom dennes gärningar, får man gräva lite djupare än vad Von Zweigbergk har gjort. En halvbra, bitvis spännande bok, men som tyvärr faller lite platt eftersom den inte riktigt uppnår sitt syfte.”Asyl” Lisa Marklund. Den sanna fortsättningen på ”Gömda”. Maria Eriksson, hennes man och deras två barn har blivit tvungna att fly från Sverige då myndigheterna inte kan skydda familjen från Marias exman. En intressant läsning om hur starka och uppfinningsrika vissa människor är. Jag blir arg över att det ständigt i vårt land är offren som måste begränsas i sitt eget liv istället för förövarna. ”Allt för min syster” Jodi PicoultAnna har kommit till världen för att genetiskt matcha sin storasyster Kate som lider av leukemi. Nu är hon tretton år och har fått nog; hon uppsöker en advokat och stämmer sina föräldrar för rätten att bestämma över sin egen kropp. Men om Kate inte snabbt får en ny njure kommer hon att dö, och Anna är den enda möjliga donatorn. Spännande läsning om ett lite annorlunda ämne. ”…Och livet skrev” Elise Otto Jensenav Elise Ottesen JensenFörsta delen av Ottesen Jenses självbiografi. Den legendariska sexualpedagogen (1886-1973) berättar här om sin uppväxt i en norsk prästgård och om bildandet av RFSU (1933). En intressant läsning, särkilt om man har med dagens syn på sexualitet i bakhuvudet. Jag är glad att jag inte levde på den tiden! En hel del har förändrats sedan dess och mycket till det bättre, men vi har fortfarande en bra bit kvar att gå för att uppnå ett jämställt samhälle för olika sexuella läggningar.