Jag börjar tro att jag har hamnat i någon löjligt romantisk film eller liknande. Så "uppassad" jag blivit de senaste veckorna har jag inte blivit under alla de år jag haft förhållande.

Jag antar att allt detta tillhör någon form av uppvaktningsfas och antagligen kommer att ta slut när han väl "fått mig på kroken".

Men jag gillar det.

Jag gillar att känna mig omhändertagen.

Kanske är det naivt att svepas med, men när det mest romantiska man varit med om är när någon skalar ens ägg så kanske det inte är så konstigt att man känner sig svältfödd på romantik. Det är kanske inte så konstigt att jag vänjer mig fort vid att bli hämtad efter jobb och att han har med sig take-away för att man ska slippa att stå och laga mat, eller bli utbjuden på restaurang eller åka till stugan och gå långa promenader i skogen, sitta på bryggan med en kopp té eller framför brasan.

Det har alltid varit jag som i mina tidigare förhållanden har fixat mysiga överraskningar, planerat aktiviteter och så vidare. Jag blev tillslut så jävla trött på att göra sådant utan att få något gensvar!

Jag vet fortfarande inte om det kommer att bli något mellan mig och "D", men jag kommer banne mig att njuta av det så länge jag kan för det är jag fan i mig värd.