Åhhh......jag börjar bli trött på snorkiga advokater!

Folk som inte ens kan presentera sig med sitt förnamn, utan säger att de heter "Advokat Jönsson".

Okej, då kanske jag ska presentera mig nästa gång som "Socialkärring Svensson".........

Fast å andra sidan är det ganska kul när man kan slå dem i huvudet med socialtjänstlagen som de känner ganska dåligt till.

Nu precis var det en advokat som ville få ut en barnavårdsutredning som jag gjort, för att använda den i rättegången angående det interimistiska beslutet. Ajabaja, tror inte det - sekretessbelagt material! Jag skulle begå grovt tjänstefel om jag gav ut något sådant.

Jag vet att de två senaste inläggen talar emot varandra, men så är jag ju också tvilling - så det är så! Vilket i förlägningen betyder att jag kan ha två motstridiga känslor samtidigt i kroppen....

Igår satt jag och stortjöt till tv-docusåpan "Bonde söker fru".

Jag tycker att serien är så himla känslig.

En av bönderna, jag minns inte hans namn, men han ser ut som en riktig nörd. Han gillade musik som "joddla med siv" och "Eddie Meduza", tyckte om att köra raggarbil osv.

Med andra ord ingen kille för mig, men det bryr han sig knappast om eftersom han hade fått svar från såå många andra flickor. I går fick han då träffa 10 stycken av dem.

En av tjejerna var ganska så lik honom, utseendemässigt, de hade verkligen "äktenskapstycke" som man brukar säga.

I alla fall, den här tjejen gick på i 190 och när hennes 5 minuter var över sjunker han ihop i soffan och pustar ut. Han spricker sedan upp i ett jätteleende och vänder sig till kameramannen och säger "Wow, vilken tjej!!" Han skakar på huvudet och skattar och man verkligen ser att han har blivit träffad av amors pilar.

Kalla mig obotlig romantiker, men jag tyckte att det var underbart att se.

Läste en krönika av husguden Alex Schulman som jag tyckte stämde jävligt bra.
Han skrev något om att människor liksom tappar sin identitet i takt med att de blir par. De smälter liksom samman med den där personen som de är ihop med till ett klet och blir omöljiga att särskilja.

Helt plötsligt svarar bästa väninnans kille i hennes  mobiltelefon när jag ringer dit. Jag har väl ringt till XX mobil och inte till hans?
"Jamen, hon kan inte svara just nu så jag svarade istället." Men jag vill ju inte prata med dig!!
Helt plötsligt skaffar de gemensamma e-mailadresser.
Alltså, måste jag nu börja att vakta min tunga när det gäller att kräka av sig om vad jag egentligen tycker om det andra könet efter att jag varit ute på en misslyckad dejt eller fått min lördagskväll förstört av något fyllo.
Jag menar, hennes boyfriend kan ju ta illa upp.
Dessutom vill jag inte att någon annan ska kunna läsa min högst personliga e-mail till min väninna där jag berättar om ett misslyckat one-night-stand eller om hur jag gjorde bort mig på jobb.
Eller när man söker på gamla bekanta på facebook, så dyker det inte upp ett foto på dem i presentationen, utan en bild på ngn jädra unge...eller hela familjen. Vad är uppe med det?
Delar ni tandborste också?
Kissar ni på toaletten framför varandra?

Åååååååå!

"Nä jag är inte bitter"

Det är jättefint med männsikor som älskar varandra (jag vill ju inget hellre än att hitta någon som jag kan överösa med kärlek) men för guds skull bli inte en sådan människa som helt plötsligt lever i symbios med sin partner.
Glöm inte bort era stackars singelvänner som fryser rumporna av sig utanför ert fönster och väntar på att ni ska komma ihåg dem. Dessutom tror jag att ett förhållande blir starkare om det får blåsa lite vindar i mellan de som älskar varandra....jag menar, alla behöver vi luft annars kvävs vi.