I måndags skulle jag ta min cykel som jag parkerat på Gustav Adolfs torg när en okänd man kommer fram och börjar tilltala mig. Jag både ser och hör på honom att han är mentalt retarderad, men jag tänker att även han förtjänas att mötas med respekt och bli lyssnad på. Mannen lägger ut en lång harang om hur vacker jan tycker att jag är och att polisen som står några meter bort borde arrestera mig för att jag inte går omkring med en varningsskylt. Han avslutar sin monolog med att säga: "Den man som inte faller för dig borde bli Sveriges stadsminister!" Kan man annat än sväva på moln resten av dagen?

Har haft en kämpig vecka och har därför inte haft någon ork eller kraft att skriva. Förhoppningsvis släpper skrivkrampen snart.