Det är när man gör om samma misstag men förväntar sig ett annat resultat.

Jag har i dagarna stått inför mitt livs svåraste beslut, vilket har resulterat i att jag och sambon har gått skilda vägar. Jag älskar fortfarande min (ex)sambo, vilket gör det hela än mer jobbigt. Medans jag skriver detta trillar tårarna tungt ner för mina kinder. Det har säkert runnit litervis med tårar den senaste veckan. Det kommer att ta lång tid innan jag får ihop alla bitar av mig själv. Men jag vet att beslutet var det bästa för oss båda och jag hoppas att vi kommer att läka väl båda två.

Jag fick ingen parkeringsbot! Såååå skönt. Pappa fick komma in och ge mig en lektion i hur man byter hjul - så nu kan jag det!

Eftersom det i princip blåste storm i morse och dessutom rgnade så tänkte jag ta bilen till jobb. Tänkte då också att jag i så fall kunde köra hem till mina föräldrar efter jobb för att få hjälp med att sätta på vinterdäcken på bilen. Kommer iväg, är lite halvt stressad (som alltid på morgonen) och ser att det är en himla kö med bilar på den väg jag tänkte köra. Funderar medans jag kör om jag ska ta en annan väg till jobb plus att jag har tusen andra mindre roliga tankar i huvudet samtidigt. Helt plötsligt kör jag in i trottoarkanten med höger framdäck - eftersom de har gjort vägen mindre...vilket jag absolut inte har uppmärksammat. Tjoff! Där gick det hjulet åt helvete.Får ringa till jobb och säga att jag blir sen till ronden och ringa en taxi så att jag kan komma iväg. Fick ställa bilen på hundbadets 4-timmars parkering...hoppas hoppas hoppas att det inte kommer någon lapplisa. Å andra sidan skulle det inte förvåna mig om jag åker på böter oxå.