Ojdå...bilden blev visst lite stoooor.Får ordna det senare.....

Idag lagade jag nog den bästa gryta jag någonsin ätit! Skulle göra Beuf bourginong (eller hur det nu stavas!) men det blev lite improviserat.Ok, så här gör ni:1. nötkött i grytbitar fräs dem på stekjärn. Flytta över bitarna till en gryta och vispa ur stekpannan med lite vatten och häll ner det oxå i grytan.2. Klyfta lök, skär morötter i slantar, gör lika så med palsternacka och släng ner i grytan.3. Lägg ner lagerblad och timjan och tomatpuré.4. Häll på rött vin samt vatten + kalvfond5. Koka i ca 2 timmar6. Blanda ner lite grädde....behövs eg inte, det blir gott ändå7. Smaka av med salt och peppar8. Servera kokt potatis till9. Jag behövde ingen kokbok eller mått så det behöver inte ni i heller...gå på känsla!

"Piece By Piece" (Katie Melua)First of all must go Your scent upon my pillow And then I'll say goodbye to your whispers in my dreams. And then our lips will part In my mind and in my heart, Cos your kiss Went deeper than my skin. Piece by piece is how I'll let go of you Kiss by kiss Will leave my mind one at a time One at a time First of all must fly, My dreams of you and I, There's no point of holding on to those And then our ties will break, For your and my own sake, Just remember, This is what you chose Piece by piece Is how I'll let go of you Kiss by kiss, will leave my mind one at a time One at a time I'll shed like skin, Our memories of lazy days, And fade away the shadow of your face Piece by piece Is how I'll let go of you Kiss by kiss, Will leave my mind one at a time One at a time One at a time One at a time

Ser att Bai Bang ska spela i Malmö på fredag....attans! Ska ju till Göteborg då...hade varit kul att se dem....deras trummis var ju faktiskt på förfest hemma hos mig.Minns att jag blev väldig förvånad över att en hårdrockare kunde sitta och diskutera tjejskor och "Desperate housewives".

Var hemma hos föräldrarna och tröståt igår.Mamma tvingade mig att titta på ett program tillsammans med henne på tv 4 fakta..."Förlossningskliniken"...eller något liknande. I alla fall hadlade programmet om Förossningar. Alla som känner mig vet att jag bli grön i ansiktet när någon bara nämner ordet förlossning. Visas det förlossningscener i någon film känner jag mig genast yr och tappar känseln i benen. Jag vet inte vad det är men jag tål det helt enkelt inte. Och NEJ, det är inte så att jag inte vill ha barn för att jag skulle vara rädd för själva förlossningen, för det är jag inte. Det är säkert en fantastisk om än smärtsam upplevelse. I alla fall så visade de en mamma som födde sin pojke i 25:e graviditets veckan (998 gram), vilket är ca 3 månader för tidigt född. Han var sååå liten...en liten fågelunge. Jag stortjöt i soffan och mamma blev så orolig att hon kom och satte sig bredvid mig. "Det är sån´t som händer...det är helt normalt..." försökte hon trösta mig med. "Ja, men han är ju så liten...han kanske inte kommer att överleva..." "Ja, men så liten var du ju också när du föddes, 2,5 månader för tidig och du klarade dig och det är nästan 30 år sen."Usch, jag tyckte i alla fall att det var fruktansvärt. Tänkte på mammans ovisshet, att inte veta ifall pojken skulle överleva eller ej. De fick inte hålla honom eller något liknande. Va? Att inte få hålla om sitt nyfödda barn. Det gör ont i magen på mig. Och den lilla pojken då. Att inte få känna mänsklig värme eller att någon tar i honom på flera veckor...var hittar de små styrkan att överleva ett sådant trauma? Och ja, pojken klarade sig.

Måste bara kommentera att min skrivarglädje har kommit tillbaka. Känns härligt!

Jag och en väninna funderar på att åka till Ullared och shoppa. Än så länge har vi kommit fram till att ev avresa blir den 11 december. Väninnan hade gärna velat åka tidigare för att inhandla julpynt. Jag tyckte dock att det kan man väl lika väl göra den 11:e eftersom man ändå inte pyntar innan den 21:e....enligt mig...eftersom det finns risk att man spyr om man har uppe julpyntet för länge. En vecka brukar räcka för mig. Men väninnan påpekade att första advent minsann inföll fyra veckor innan julafton och tyckte att man redan då skulle ha pyntat hemmet. Jag å andra sidan tycker att det räcker med att bara ta fram adventjusstaken. Jag tror att min illvilja mot julpynt härstammar från min barndom. Mamma hade 4 flyttkartonger fulla med julpynt som varje år skulle fram och upp. Halvtrasigt julpynt som jag och min bror hade gjort i skolan blandades med nyare julpynt. "Det är kitchigt" var mammas svar när jag frågade ifall vi inte kunde slänga det gamla pyntet. Så håll fast vid era barns fula julpynt för om 25 år anses det som kitch....

Är faktiskt ganska så nöjd med mig själv just nu. Första julklappen är nämligen inhandlad. Möjligt att den blir en kombinerad julklapp/fördelsedagspresent till vederbörande eftersom den var ganska så dyr. Dessutom inhandlades den över internet! Jag är ganska så säker på att vederbörande kommer att bli väldigt glad för presenten. (Vilket givetvis är den uppenbara meningen med presenter)