när jag tänker tillbaka på lunchens micro-mat. *haha*Herre gud, där stod hela förpackningen i micron - tur att det inte rök från den! Tur oxå att jag var helt ensam i lunchrummet, klockan var ju iof över 14, för de hade nog trott att jag tappat det helt. Jag gör sådana här saker när hjärnan blir helt overloaded + ingen mat i magen. Börjar dessutom tro att jag har mjölkmage. Inte roligt.

I går inträffade ett möte som jag länge har fantiserat om. Nej, inget sexuellt och absolut inget spännande. Jag har en liten tagg någonstanns i min kropp (inte i mitt hjärta dit in nådde hon aldrig!) som sitter kvar och skaver sedan grundskolan. Mestadels högstadiet. Det fanns en tjej i min klass som gjorde livet surt för de som hon just den dagen inte kände för att vara snäll mot. Det vara bara det att mig var hon aldrig snäll mot. Jag har många gånger funderat över vad det var som gjorde att hon valde just mig. Och det enda jag kommer fram till var antagligen att jag kunde leka/umgås med de flesta i klassen och jag vet att även killarna tyckte bra om mig. Dessutom var jag den som aldrig "svassade" efter henne och följde hennes minsta vink för att undslippa att nästa dag bli hackkyckling. Jag brydde mig helt enkelt inte om henne. Jag tyckte att hon var dum och elak och hon var absolut inte någon som jag ville umgås med. När andra tjejer umgicks med mig pratade de ofta skit om den här tjejen och jag kunde gott föreställa mig att de snackade lika mycket bakom min rygg så när jag väl kommit upp i högstadiet umgicks jag knappt med någon i klassen längre. Förutom en person och henne är jag fortfarande god vän med, hon har ett hjärta av guld. Tillbaka till mitt möte. Jag har ibland fantiserat om att möta den här tjejen i vuxen ålder och då verkligen berätta för henne hur hemsk jag tyckte att hon var. Jag skulle kräka av mig efter noter och sedan gå min väg. Men ödet ville annorlunda.Igår satt jag på tåget hem från Göteborg och läste i min tidning. När jag lägger ner tidningen så sitter den här tjejen helt plötsligt framför mig och jag blir helt mållös. Jag får hjärtklappning och mår nästan lite illa. Ok, tänker jag nu har du din chans."Hejsan, säger jag, det var länge sen"."Oj, hej, jag tyckte väl att det var du" svarar hon. Sen följer ett väldigt kort samtal där hon frågar vad jag jobbar med och var jag bor. Jag riktigt känner hur stolt jag känner mig av att kunna berätta för henne hur bra det gått för mig, att jag är välutbildad och att jag bor på en av de fiiinaste adresserna i Malmö. Hon som tyckte att jag var korkad och alltid anmärkte när man sa något fel i klassrummet.Jag riktigt ser hur förvånad hon blir och hur luften går ur henne. Hon mumlar något om ett säljar jobb och hon berättar inte var hon bor. Jag avslutar samtalet med att säga: "Trevligt att se dig igen" och så stoppar jag in hörlurarna i öronen och tar upp min tidning igen. När tåget stannar i Malmö har hon så brått ur tåget att hon glömmer kvar sin bok. Jag tar upp boken och springer efter henne och ger henne boken. Hennes sista ord till mig blir "Tack". Hon kan inte ens se mig i ögonen. Jag har fått min revanch.

Det gick ju för f-n inte att äta. Wallenbergarna var helt gummiaktiga, såsen bortmicrad, lingonen snustorra och de stackars ärtorna likaså. *hata micromat* Ok, klockan är bara 14:20...slutar snart så jag får käka ngt hemma i stället.

...man haft en stressig dag när man sätter in sin "Findus-micro-mat" i micron utan att ta av vare sig förpackningen eller skyddsplasten....

...att de invandrare som anmälts till SFI`s (Svenska För Invandrare) kurser i svenska språket får sina kallelser hemskickade på.....svenska! Fantastiskt! Inte konstigt om deltagarna uteblir när de inte ens kan läsa pappret där det står tid och plats för deras undervisning. *haha*Ibland undrar man hur folk är funtade.

Ahh....har haft en trevlig vistelse i Götet! Shoppat lite, ätit god mat och umgåtts med min "tvillingsjäl".I lördags var vi på en födelsedagsfest hos en av hennes vänninor...mycket trevligt. Gick senare ut på nattklubb - vilket oxå var kul eftersom det känns som år sen jag gjorde det sist. Dock är det mindre roligt att upptäcka köttmarknaden som råder på dessa ställen. *ugh!* Folk kan ju inte uppföra sig! Vissa mäns grottmänniska-beteende kommer fram när alkoholhalten i deras blod stiger. Det var en kille som försökte att få min uppmärksamhet genom att:1. Dansa in i mig upprepade gånger på dansgolvet = irriterande2. Ställa sig i vägen för mig när jag skulle gå ut från dansgolvet = irriterande3. Gå fram till mig och fråga om jag "sa något" = svar från mig: "Nästa gång du försöker att fånga någons uppmärksamhet så försök att vara trevlig istället för ett sivn...lovar att det funkar bättre".Ett annat fyllo damp ner i fåtöljen närmast mig och började putta på mig när jag satt och pratade med min tjejkompis. Ursäkta?! När jag sedan vänligt men bestämt försöker att upplysa fyllot om att jag 1. inte gillar att folk jag inte känner tar i mig 2. inte gillar att folk puttar på mig 3. att han stör eftersom jag och min väninna är mitt uppe i en diskussion4. att han är alldeles för full för att kunna föra en vettig diskussion och 5. att jag inte är det minsta intresserad av att prata med någon som inleder samtalet med: "Ööhh jobbar du som servitris eller?"Sen har han mage att kalla mig otrevlig och kaxig *suck*Nästa gång jag går ut ska jag inte vara nykter! *haha*