Ugh, jag har beslutsångest.

Jag har ju en biljett till KENT konserten på lördag i Kph, men ingen att gå med. Så därför velar jag nu fram och tillbaka mellan om jag ska gå eller om jag ska sälja biljetten.

Jag har ju ändå biljett till konserten i mars och det börjar att kännas som ett himla projekt att ta sig över till Kph.

Fast å andra sidan har jag börjat hooka upp lite med folk på facebook som ska dit och vi planerar att träffas innan konserten.

Det kan ju bli himla roligt.

Velpotta!

Åh, jag måste se till att hitta någon inspiration till att jobba. Men det är inte alltid så lätt. Det är ju roligare att skriva på bloggen än att skriva vårdnadsutredningar. Dessutom är kravet större på en att formulera sig rätt och stödja sina argument på fakta eller konsekvens. När jag skriver på bloggen gör jag det för fri hand och skriver ner tankarna allt eftersom de kommer. Jag går aldrig tillbaka och ändrar i texten (jo, vid regelrätta stavfel, fast ibland slinker även de igenom) eftersom jag tycker att det blir mer personligt.

Jag skriver ju inga krönikor och behöver därför inte hålla mig till en tes, en början, en punchline och en avslutning. Vilket känns ganska befriande.

Fast det är ju klart att texterna ibland kan bli ganska så meningslösa.

Som denna.

I morse såg jag lite på nyhetsmorgon, jag tror att det var tv 4 och de pratade om den ökade vågen av barnmisshandel som uppmärksammas på sjukhusen. Det handlar mestadels om små barn mellan 0-6 år där misshandeln ökat och ofta är det sk "shaken baby syndrome", alltså att föräldrarna har ruskat och skakat barnet.

I intervju soffan satt en kvinna från Rädda Barnen och en man som var läkare på Astrid Lindgrens sjukhus (oj så könstraditionellt).

Programledaren frågade läkaren vad de gör när de får in ett barn som de misstänker råkat ut för misshandel. Läkaren svarade bara typ att de pratade med föräldrarna och att de höll ögonen öppna.

Men varför sa han inte att de kontaktar socialtjänsten? Det krävs bara en misstanke, man behöver inte vara säker ens. Dessutom har sjukhuspersonal skyldighet att anmäla till socialtjänsten. Inte någon gång nämnde han detta!

Men, det kanske inte är så vikigt?

Rädda Barnen-kvinnan sa i alla fall precis innan inslaget avslutades att man som förälder kunde söka sig till socialtjänsten i fall det var så att man behövde hjälp med sina barn.

Alltid något.

Ååååhhh....bara 13 arbetsdagar kvar. Sen är det två veckors semester! Aaah.

Längtar!

Jag är så himla trött nu för tiden, särkilt på morgonen. Jag kommer nästan aldrig längre iväg med det tidigare tåget utan går i stället upp vid 06 så att jag är på jobb vid 08:45. Det är stört omöjligt för att gå upp klockan 05. I går somnade jag i soffan innan klockan var 20:30 - liksom, vad är uppe med det?

Helgerna sover jag också bort.

Ändå känner jag mig frisk och jag mår faktiskt oförskämt bra.

Klart, jobbsituationen kunde varit bättre. Och lite stressad börjar jag bli över att behöva hitta ett nytt jobb till april, när jag slutar på mitt gamla.

Fast å andra sidan är det väl inte hela världen ifall jag skulle bli arbetslös en kortare tid. Jag skulle kunna klara mig på min a-kassa, men då utan att tillåta mig några större utsvävningar, vilket i och för sig kan vara ganska så jobbigt ;)

Ja, det är väl bara att sätta igång och leta jobb (igen!) utan att gnälla!

Fredag: Glasklart. Förfest med D och hans kompisar. Trevligt att vara ensam tjej - gillar uppmärksamheten juh! Fick ett visitkort av ägaren till Glasklart för att kontakta honom ang vip-kort. Får se om jag gör det. Jag är lite emot hela den här "vip-grejen", men det kan ju vara bra att ha ett eget kort att gå in på så att man slipper vara beroende av andra.

Jag gick hem tidigt eftersom jag skulle gå upp tidigt dagen efter.

Lördag: Bli väckt en kvart innan väckarklockan skulle ringa, av att mamma ringer och säger att det ösregnar och därför inte är speciellt kul att åka till Köpenhamn. Håller med henne och vi beslutar att åka till IKEA istället.

Ugh.

Att vara lite bakis på IKEA en lördag med köpglada människor och skrikande ungar är ingen hit.  

Det var trevligt ändå och jag köpte en massa julpynt (till granen - lovar att lägga upp en bild) och bjöd föräldrarna på lunch.

Dagen med föräldrarna avslutades hemma hos mig med kaffe och kaka.

På lördagskvällen stod det först och främst konsert på schemat.

Säkert! spelade på KB.

Jag åkte hem till underbara Anna och förfestade med henne och hennes vänner. Mycket trevligt. Själva konserten var superbra och vi skrålade med i alla låtarna. Efter konserten åkte jag iväg för att möta upp D som hade hamnat på en inflyttningsfest till en kompis arbetskamrat. Värdparet var trevliga och timida så att när jag bjöd in Flygvärdinnan, Erik o Alexander så höjde vi stämningen något. (och ja, jag frågade om lov innan)

Vid 02 drog vi vidare till Etagé för att dansa lite, trots protester från D. När vi dansat klart var det dax för nattamat på Stippes. D var föresten på väg att köpa stället för några år sen. Något som han idag är glad över att han inte gjorde, visst, stället är en guldgruva men vilket slit.

Jag hittade en jukebox på Stippes och var överlycklig över att få spela lite (bra) musik.

Söndag: Spenderades i hemmets lugna vrå med pizza och film. Kollade på "skräckisen" 1408 av Mikael Håfström. Den var inte något vidare bra. Jobbig att hänga med i så jag slumrade till vid något tillfälle.

Ja, så var det måndag igen. Men inte den roliga måndagen, när jag har en hel vecka att se fram emot tillsammans med D. Utan den tråkiga när vi bara kan ses några timmar mitt i veckan.

Måste fokusera på min "egentid" och på allt jag kan göra då, utan att behöva kompromissa.

Men jag vill ju kompromissa!

Umgås med tjejkompisarna, julpynta (ja, ni läste rätt, jag ska tom ha julgran!) mysa i soffan med en bra bok eller film utan att någon stör.

Men jag vill ju umgås med D och det gör inget att han vill hålla min hand när vi tittar på film.

Åh, denna bitterljuva känsla.

Razzia på Club Latino

Jag har precis fixat en biljett till KENT- konserten i mars.

Men man börjar nog bli lite gammal.

Jag valde sittplats på läktaren istället för ståplats på golvet.

Orkar inte stå och trängas. Hoppas att jag fick bra plats bara så att jag kan se något.

Längtar till lördag (redan) eftersom jag då ska åka över till Köpenhamn och ja...kolla på KENT.