Ska dundra ner på Apoteket för att göra något åt min envisa pollenallergi.

Näsan rinner och jag nyser, dessutom kliar det fruktansvärt i halsen och på tungan.

Läste precis på Apotekets hemsida att det kan bero på att man har ngn form av korsallerig...och om man som jag är allergisk mot gråbopollen kan man då bland annat korsreagera mot

• morot

• paprika

• persilja

• koriander

• vitlök

• curry, fänkål och kummin

Hmm...typ det som jag använder dagligen i min matlagning.

*suck*

Innan jag beslutade mig för att lägga ner dejtandet via internet så hann jag att träffa en trevlig kille som jag sedan dess haft kontakt med via msn.

Han är musiker (givetvis) och sångpedagog. Jag frågade honom om det inte är fruktansvärt att behöva lyssna på folk som inte kan sjunga....han förstod inte frågan, utan menade att om människor vill sjunga så är det var och ens rättighet att få göra det och vem är han att dömma.

Ojsan.

Tänk om man vore så ödmjuk.

Jag hade gjort en Khisti (Idol) och bett dem fara o flyga.

(Han gillade inte heller Idol-program-idén....jag å min sida tycker att det är hysteriskt roligt att skratta åt alla knäppgökar som tror att de ska bli the next Britney Spears...fast det vågade jag inte erkänna)

Vi hade en mycket trevlig dag med fika, parkvandring och glass på torget.

Förhoppningsvis så ses vi igen.

I fredags kväll var jag i Helsingborg och hälsade på ett gammalt ex som jag inte sett på säkert tre år.

Jag och D träffades när vi båda läste upp våra betyg på en folkhögskola utanför Helsingborg.

Vi fann varandra redan första dagen, men eftersom jag hade en pojkvän så utvecklade vi istället en fin vänskap. Dock arbetade min kille utomlands och var sällan hemma, så jag som flyttat till en ny stad där jag inte kände någon, tydde mig mycket till D.

Vi gick ut och dansade ofta, hyrde film, ordnade fester och maskerader.

Men när jag så var på Playa del Ingles med min pojkvän (för att försöka att lappa ihop vårt förhållande) för att fira nyår med hans syster som arbetade där och jag på nyårsafton ringer gråtandes hem till D för att allt kändes så fruktansvärt fel, för att jag inte alls var kär i min pojkvän, gick det sakta upp för mig hur mycket D betydde.

Väl hemma från ångestsemestern gjorde jag slut med pojkvännen och några månader senare var jag och D ett par.

Vi käkade middag på en charmig liten restaurang som heter Olssons skafferi och gick sedan ner till Norra Hamnen och satte oss på uteserveringen vid Dunkers Kulturhus och delade på en flaska vin.

Vi walked down memory lane och mindes allt skoj vi hittat på….när vi var på studieresa i Belfast och vi smög ut från föreläsningen och hittade världens underbaraste vinbar, där vi satt och drack vin långt in på natten och sedan höll på att inte bli insläppta i huset där vi bodde. Vi var båda överens om att det var en av de bästa kvällarna vi haft i våra liv.

Eller när jag för en gångs skull visade mig lite svartsjuk…en homosexuell kille stötte på D, som inte fattade någonting utan var huuuuur trevlig som helst tillbaka.

D sa till mig:

”Jag har aldrig haft så roligt med en annan människa som med dig. Och det gör mig lite sorgsen att jag vet att jag aldrig kommer att få uppleva det igen.”

Han har idag en ny tjej sedan 2-3 år tillbaka och jag är glad för hans skull.

Jag hoppas att vi kommer att hålla kontakten bättre nu, särskilt eftersom vi båda var överens om att vi saknat vår vänskap.

Vi avslutade kvällen på Zoobar, som var vårt stammishak förr och där det alltid stod två Redbull-vodka (med tranbärsjuice) till oss på bardisken när vi klev in genom dörrarna.

Nåja, det var en mycket trevlig kväll med många skratt och ibland till och med lite nålstick i hjärtat.