Hehe! Skam den som ger sig!

Fixade precis en biljett till Kents konsert i Köpenhamn den  8:e december...tur att danskarna inte har upptäckt Kents musik.

Nu ska jag bara komma på hur jag tar mig till KB-hallen....har aldrig varit där juh, men det får bli ett senare problem.

Fan fan fan!!!

Jag glömde bort att boka biljett till Kent konserten i morse.

Kom på det nu 1,5 timme efter att biljetterna släppts, givetvis är nu alla biljetter slut.

Ska kolla Köpenhamn oxå....

Alltså, jag lyssnar inte särskilt ofta på RnB men den här låten har satt sig på huvudet och med tanke på allt regn vill den inte försvinna.

Umbrella - Rihanna

Igår träffade jag T (sångpedagogen).

Vi hade bestämt att vi skulle hitta på något men det enda jag orkade med var att kolla film.

Thaikäk från Thaimack Tai, superbilligt som alltid, 3 rätter för 105:-.

Kollade på The eternal sunshine of a spotless mind som jag tycker är en helt underbar film om kärlek, om hur man kan försöka att utplåna någon man älskat från ens minne men det kommer ändå att finnas kvar en speciell känsla för just den människan.

(Alexander Pope)

Det finns nog ingen yrkesgrupp som jag har så svårt för som väktare.

Jag har genom min yrkesroll nu på kort tid besökt två häkten och båda gångerna har jag träffat på högst otrevliga människor. Givetvis finns det de väktare som är trevliga, de äldre som arbetat länge och som inte har ett behov av att hävda sig. Inte för att jag förstår varför man ska vara otrevlig och kaxig mot en liten tjej som mig på 1.58...deras manlighet kan väl knappast vara hotad av mig? Jag förstår att man måste hålla en tydlig sturktur och inte vara polare med de som sitter häktade, men jag kommer utifrån, dessutom från en myndighet som samarbetar med kriminalvården.

De var otrevliga redan i telefonen när jag ringde och bestämde när jag kunde komma dit....suck pust stön och stånk, vad ska du göra här?

När de släpper in en i häktet talar de knappt till en och om de skulle göra de ser de inte en i ögonen utan fäster blicken högt ovanför mitt huvud....som om jag inte fanns.

När jag så efterfrågade två vittnen som kunde bevittna när killen skulle skriva på en faderskapsbekräftelse så hör jag hur en kvinnlig väktare säger "Jag skriver inte på sådana saker av ren principsak".

Ursäkta? Jag trodde att hon skojade....men hon var gravallvarlig.

Vadå principsak? Det handlade knappast om en protest lista mot, säg, att bära päls.

Fick vänta i 5 minuter tills de kunde vaska fram någon som kunde göra det.

Den ene av nötterna frågade när han skrev på "vad händer med honom om jag inte skriver under"?

Va?

Öööhh...nej, det händer inget....bara det att då är det endast en person som bevittnat bekräftelsen.

När jag sen skulle gå ut från häktet så bara lämnade de mig där i korridoren. Jag fick leta upp någon och frågade hur jag kom ut, med tanke på att alla dörrarna är låsta. En väktare pekade lite slött mot dörren som jag gått in genom och sa att gubben som sitter och trycker på knapparna för att öppna dörrarna ser mig när jag går dit (fattar du inte det din korkade brud? kunde jag höra mellan raderna).

När dörrarna slagit igen bakom ryggen på mig kom jag på att jag glömt min mobiltelefon där inne, eftersom man måste låsa in dem i ett speciellt skåp.

Jävla skit!

Fick ringa på igen och hämta min mobil. Kändes minde värdigt.