Idag regnade det inte lika mycket så vi åkte ut till det mycket exklusiva hotellet Burj Al Arab. Tyvärr kunde man inte komma så nära inpå eftersom de har en vaktavspärring som man bara får gå igenom om man bor på hotellet eller om man har ngt ärende där, som att tex käka middag på restaurangen. Det kan man iof förstå eftersom det annars skulle springa turister ut och in i hotellet. Inte ens i Turning Torso här i Malmö får man gå in i utan speciellt ärende.

 Det var i alla fall häftigt att få se hotellet med egna ögon och först då fattade jag nog att jag faktiskt befann mig i Dubai.

Sedan haffade vi en taxi som körde ut oss till Dubai Marina. Där var dock inte så mycket att se, vi trodde att det skulle vara som en hamn med båtar osv men det mesta var en byggplats. Marcus hoppade ur och tog några bilder på stranden sedan åkte vi vidare till Burj Dubai, som är em skyskrapa under konstruktion. Ingen vet hur hög den ska bli eftersom man inte vill tala om det för att de är rädda för att någon ska bygga en högre.

Det var i alla fall planen, men vi ändrade oss och åkte istället "hem" och gick en runda på köpcentrat BurJuman där jag shoppade loss på Mango.

Fastän vi bara bodde två kvarter bort från köpcentrat beslöt vi oss ändå för att ta en taxi. Vi gick nämligen alltid vilse påväg hem eftersom alla vägarna såg likadana ut. Hotellen hette nästan samma sak, så likadana ut, och på varje väg fanns det en byggplats respektive en bit öken där man ännu inte byggt något.

Taxichauffören som skulle köra oss hem körde förbi avtagsvägen eftersom han trodde att vi bodde på ett annat hotell i Ramee-kedjan(inte så lätt när alla hotell i samma kedja heter nästan samma sak).  När vi påpekar för honom att han kört för långt börjar han sjunga:

"Raaammeeee, raaameee, why so complicated...."

Först sitter vi bara och gapar och undrar om taxichaffisen tappat det helt. Sedan börjar vi skratta hysteriskt och Marcus uppmanar oss att sjunga med. Ända tills han (Marcus alltså) vänder sig om och skriker till mig och Pullan: "Shut up, you are women, you can´t sing!" vilket får taxichaffisen att vika sig dubbel av skratt.

På kvällen tänkte vi prova en ny nattklubb, men när vi kommer dit visar det sig att de har slått igen. Däremot har hotellet en vin och ciggarbar, Cin-Cin, högre upp i huset så vi tar dit. En väldigt exklusiv bar och härlig stämning. Vi beställer in en flaska rosévin Parsons Creek och det är det absolut godaste vin jag någonsin druckit. (Ja, förutom Barolo-vinerna i Italien)

Efter cin-cin går vi faktiskt till Zinc igen eftersom det ändå ligger på samma gata. Där stöter vi i hop med tysken Gus som precis var påväg hem. Han följer med oss in igen och vi dansar oss svettiga. Stackars Gus som dagen efter skulle ta flyget till Frankfurt kl 10:20, han kan inte fått många timmars sömn.