I lördags tog jag och läste lite i en diktsamling av Karin Boye som jag nog inte har läst i på tio år.

Jag minns en uppgift vi hade under gymnasiet då vi ombads att hitta en dikt som vi tyckte om och läsa upp den för klassen. Som tur var gjordes detta i mindre grupper, jag tror bara att vi var tio stycken i varje. De andra klasskamraterna stånkade och pustade men jag var jätteglad eftersom jag visste precis vilken dikt jag skulle välja och varför.

Jag valde Karin Boyes ”Hur kan jag säga”  från De sju dödssynderna

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

Är inte detta väldigt talande för en 17 åring som varit hemligt förälskad i samma pojke i nästan två år?

Ett geni i klassen kunde givetvis lista ut varför jag hade valt just den här dikten och var tvungen att kommentera det hela med ”Jaså, du är fortfarande kåt på Jakob?”.

Snorunge! 

När jag läser Karin Boye idag kan förstå henne och vad hon ville säga med sina dikter på ett helt annat sätt än vad jag kunde som tonåring. Å andra sidan är det kanske inte så konstigt, jag hade ju inte uppnått den mognad och erfarenhet då som jag gjort idag.

Jag är glad att jag behållit min bok och att jag tagit fram den igen.

Idag fastnar jag för andra dikter och detta är mina favoriter:

Tillägnan ur Härdarna

Från en stygg flicka

Avsked  ur För trädets skull

Många röster talar ur De sju dödssynderna och andra dikter

Ikväll har himlen ingen skrud ur Gömda land

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej! Tack, ni som har saknat mig. Men just nu känns det som om den här bloggen har gjort sitt. Det har varit en rolig tid att skriva och jag kan fortfarande läsa om vissa inlägg och skratta. Det är inte helt osannolikt att jag kommer att start...

Jag har hållt mig undan "bloggvärlden" ett litet tag. Inom loppet av en kort period blev min äldsta väninnans mamma och även min brorson svårt sjuka. Jag kände att jag varken hade ork eller vilja att blogga.  Min värld och mina "bekymmer" kändes hel...

Känns inte längre meningsfullt att blogga.......

Just nu känner jag mig osynlig och inte värd ett skit. Åter igen en arbetsgivare som struntat i att meddela mig om jag fått tjänsten eller ej fastän jag varit på intervju och blivit lovad att de skulle höra av sig.   Sedan ligger min älskade brorson ...

Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise". "Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter. Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättning...