Hmm...ser att en person från mitt förflutna har "kommit upp sig". För ca tio år sen försörjde han sig som trubadur i Österrike och på Mallorca. Idag tydligen het nattklubbschef i Stockholm och tillsammans med den vackra sångfågeln Elin Lanto.Som det kan bli.

Känner mig lite störd för tillfället så jag måste skriva av mig innan I`m loosing it.Var på after work med arbetskamraterna igår och spelade biljard. Allt var trevligt tills vi kom till Ölcaféet.För att göra en lång historia kort så för ca 4 månader sen på jobb så hade jag en jättestressad dag. Jag hade super mycket att göra, var sen till ett samtal och blev haffad i korridoren av en mamma som undrade ifall jag kunde ordna några mackor och lite dricka till hennes son. Klart att jag gör det (även om mer är behandlings personalens "uppgifter"). Stressad och försenad till ett viktigt möte, rusar jag in i köket och där får jag syn på en av våra manliga sjuksköterskor. Jag frågar honom om han kan fixa maten till ungen eftersom jag har häcken full. Sjuksköterskan ser ut som om han tappat hakan och börjar "ööhhööhh" "vadå" "hur då"? Jag har vid detta laget redan tagit fram börd, smör och ost och är måttligt irriterad över hur sävliga vissa människor kan vara. Jag säger till honom att skita i det och så gör jag det själv eftersom det går fortare så. Går tillbaka till mamman och pojken med maten och kommer ca 15 min för sent till mitt möte. Igår så får sjuksköterskan för sig att läxa upp mig angående det här. Tydligen har han fått för sig att jag anser mig stå högre i rang som kurator än honom som sjuksköterska.(Själva stämningen/kulturen på jobb är så i alla fall) Jag har dock ALDRIG erkännt den kulturen som min, utan jag tycker att vi är ett team alla som jobbar på avdelningen och att alla är lika viktiga. Jag vet till och med namnet på vår städerska och hälsar varje morgon på henne, vilket jag tvivlar att vår kära ssk gör. Han menade i alla fall på att eftersom jag själv gjorde mackorna så hade jag ju tydligen inte behövt be honom att göra dem, eftersom jag trots allt "hade tid att göra dem själv". Han säger också att han hade mycket att göra och inte heller hade tid att göra det jag bad honom om. Jag säger då att han kunde väl då bara ha sagt "jag har inte tid" istället för att stå som ett fån och stamma. Dessutom var det inga patienter i näheten så jag bedömde att han inte hade något att göra utan att han mest stod och hängde i köket.Sen börjar han gå på mig om hur han tycker att jag ska sköta mitt jobb! "Du borde vara ute mer på avdelningen, prata mer med patienter och föräldrar blablbla". Jag blev fullständigt vansinning. Han har ingen aning om hur min arbetsdag ser ut. Hur mycket tid jag tillbringar i telefon jagandes efter soc och andra myndighetspersoner, mina föräldrasamtal ser han inte heller något av eftersom vi sitter och samtalar i rum utanför avdelningen. Dessutom jobbar jag endast 75% och då han arbetar skift har vi inte ens samma arbetstider. Så han ska fan inte berätta för mig vad jag gör och inte gör under min arbetstid.En annan arbetskamrat gick dock in till mitt försvar och sa att jag minsann syns mycket mer på avdelningen än förra kuratorn och att jag gör saker som egentligen inte är mina arbetsuppgifter, som tex att jag spelar kort med patienterna, lägger upp mat till patienter och föräldrar vid lunchen, bäddar sängar osv. Då hade han inte så mycket mer att säga. Jag tyckte dock inte att jag behövde stå och ta mer skit av en full människa med tydliga mindervärdeskomplex så jag sa "XXX jag ska aldrig mer be dig om en tjänst. Sköter du ditt jobb så sköter jag mitt". Sen gick jag hem.