Vad är det egentligen med lunchrum? Idag är det tydligen någon som har tyckt att min filmjölk har varit för gammal och slängt den....Alltså jag ingen lunch idag, förutom mina torra mackor.*jippie*

Jag fick igår också reda på att en av mina klienter på mitt gamla jobb, en kille på 18 år, har tagit livet av sig. Han hade hängt sig hemma. Det känns faktiskt ganska så tungt. Det är inte så att jag tänker "om jag hade gjort så eller så eller om jag hade uppmärksammat honom mer så hade det kanske inte hänt" utan jag tänker mer på det tragiska i det hela. Här är en kille som faktiskt har hela livet framför sig. Jag känner till hans bakgrund, och visst det var ingen solskenshistoria, men det var inte värre än för många andra. Han hade föräldrar som brydde sig om honom men som kanske inte alltid förmådde att göra det bästa för sina barn.Men möjlighterna fanns där och han hade hjälp i sin närhet om han bara hade kunnat ta tag i de händer som fanns utsträckta. Men han valde att inte göra det.

Idag fyller min älskade sambo jämt *hehe* och det ska firas! Jag var faktiskt riktigt snäll idag och gick upp och gjorde frukost till honom...kokade till och med kaffe! Jag som inte dricker kaffe är ju inte så bra på att förstår hur mycket kaffe pulver det ska vara till motsvarande mängd vatten osv, men jag tror ändå att han blev nöjd fastän han smög i lite mjölk i kaffet som han aldrig annars gör.Igår fick jag reda på att kvinnan som jag vikarierar för har sagt upp sin tjänst. *jippi* Vilket innebär att tjänsten kommer att utannonseras om ett tag och då gäller det för mig att söka den. Känns konstigt att komma på arbetsintervju för en tjänst som man redan arbetar på!? Nåja, det enda jag är rädd för är att det ska fluffa in någon högutbildad med massor av erfarenhet i bagaget och peta mig från min plats. För jag tror i alla fall att jag vill arbeta vidare här. Har inte riktigt bestämt mig än. Fast i så fall måste tjänsten vara på 100%, jag kan inte bara jobba 75%.....min livsstil tillåter inte det. *ha* Håll tummarna för mig!