Anna är en fantastisk kvinna.

Som jag tidigare sa är hon 79 år gammal. Men trots all den kunskap och livserfarenhet hon besitter är hon ständigt intresserad av andra människor och vill lära sig av dem.

Jag som aldrig förr har träffat denna kvinna kunde ändå känna hennes värme och hon berörde min själ på ett sätt som jag inte kan förklara.

Kanske har det att göra med att jag aldrig har haft en mormor och den farmor jag har, har jag aldrig upplevt att hon varit intresserad av att lära känna MIG.

När vi efter en lång dag tillsammans med Anna skulle lämna henne för att åka "hem" till Pietra Ligure grät jag.

Jag vet inte varför.

Men det kändes som att jag inte ville att denna fantastiska människa skulle försvinna ur mitt liv. Detta kanske var enda och sista gången jag får träffa henne. Jag ville så gärna höra mer om hennes liv under kriget, om hennes flykt till Argentina och hennes liv där.

Veta hur hon kunde gå vidare efter att blivit lämnad av sin man, då han sa att han skulle gå ut och köpa tidningen men aldrig kom tillbaka igen. Hur hon kunde vara så stark, att inte be samma man fara och flyga när han väl ringde henne 25 år senare för att höra hur hon mådde.

Jag hoppas att jag snart får träffa henne igen.

Idag åkte vi och hälsade på en "släkting", Anna, till min svägerska.

För att göra en historia kort så vistades min svägerska hos Anna på somrarna, då svägerskans pappa är italienare och ville att min svägerska skulle lära sig italienska.

Anna som idag närmar sig de 80 har under hela sitt liv undervisat både barn och vuxna i språk. Själv kan hon flytande engelska, franska och spanska.

Tänkte först berätta lite om själva staden som Anna bor i eftersom den också är värd att nämnas och jag rekommenderar er starkt att åka dit ifall ni är intresserade av konst.

Hela staden, Albisola Marina var för några år sen en konstnärskolloni. Detta utmärks genom att det över allt finns små konstverk där man minst anar det. I gångtunnlar, på husväggar och hela strandpromenaden är gjord i mosaki, där olika konstnärer har fått en liten bit att göra något vackert av.

Fantastiskt!

Den danske konstnären Asger Jorn bodde ett tag i Albisola. Han och hans bror Jörgen Nash, som för övrigt en blöt kväll högg huvudet av statyn "Den lilla jungfrun" (i Köpenhamn), var bekanta med min morfar. (Att Nash sedan gömde sig hemma hos min morfar efter tilltaget och mormor var galen över det är en helt annan historia)

Vi tyckte i alla fall att det skulle vara trevligt att åka och kolla på Asger Jorns hus i Albisola, som numer även är ett museeum.

Givetvis var det stängt när vi kom dit.

Fortsättning följer........