Jag hade ju sällskap av D igår kväll.

Jag var duktig och bjöd på hemlagad mat i form av Heta Gambas till förrätt och Parmalindad kycklingfile, potatisbakelser med västerbottenost och tomat samt en kantarellsås. Till kaffet blev det endast chokladtryfflar (dock ej hemgjorda - det hade varit överkurs!) en med champagne och en med hallon och chili.

Himla lyckat och han gillade det.

Vi har det väldigt trevligt ihop och det känns bra, men jag vet inte riktigt om det kan leda någonvart. Han är ju rätt mycket äldre än mig och jag vet inte riktigt vad vi har gemensamt.

Men som sagt, vi trivs ihop så jag får väl ta det lite lugnt och lära känna honom och se vad som händer.

Det blev ingen SPA-dag för mig idag.

Jag gick istället på vernissage på Galleri GKM. De ha de en utställning av Corneille.

Han har alltid varit min favorit konstnär ur Cobra-gruppen.

Cobra-gruppen grundades av den danska konstnären Asger Jorn, den belgiska författaren Christian Dotremont och den holländska konstnären Constant på café Notre Dame i Paris den 8 november 1948. Gruppens namn bildades av konstnärernas hemstäders första bokstäver. Gruppen verkade i endast tre år, till och med november 1951, varefter den upplöstes genom ett gemensamt beslut. Dess revolutionära inflytande och uppmuntran till självförverkligande lever dock kraftigt kvar i dagens konst.

Ikväll blir det vin och mys hos Malin tillsammans med Flygvärdinnan.

Jag måste medge att jag skrattade lite skadeglatt igår när jag läste att kungens svärson, Daniel Westling, "bara" fått 0,1 poäng på högskoleprovet.

Vilket pucko! tänkte jag.

Men sen tänkte jag efter. Vad fan då?! Kolla killen, han driver ett framgångsrikt gym vilket säkert för honom är en stor dröm som gått i uppfyllelse. Han är tillsammans med Sveriges blivande drottning. Hallå ja!

So what, om han inte klarar att prestera på ett högskoleprov - vad bevisar det egentligen? Han har redan klarat sig längre i livet än de flesta av oss andra, i alla fall när det gäller karriär och kärleksliv.

Jag ansågs nog vara ett pucko i skolan.

Jag hade dåligt självförtroende när det gällde min förmåga att lära mig så jag ansåg mig själv vara rätt så korkad. Men så länge man är söt och snäll så är det oftast ingen som bryr sig om man är lite dum, resonerade jag.

Matten var värst för mig.

Jag minns ett prov i 9:an där jag absolut inte fattade någon av uppgifterna och jag trodde allvarligt talat att jag fått fel prov. När jag förstod att så inte var fallet, reste jag mig upp och kastade pennan i väggen och skrek: "Jag får väl gå in till den jävla OB´s matten då!".

Sagt och gjort och på en termin höjde jag mig från en 2:a till en 4:a i slutbetyget. Allt som behövdes var att någon tog sig tid och förklarade, så att även jag som tydligen har någon form av dyslexi när det gäller siffror kunde förstå.

Annat var det på språklektionerna, särskilt franskan, både på högstadiet och gymnasiet. Läraren suckade och pustade över mina okunskaper i ämnet. Jag skämdes varje språklektion, det var en riktig plåga att sitta där och känna hur dum resten av klassen tyckte att man var för att man aldrig lyckades böja verben voir eller venir.(Fortfarande kan jag bara böja verben är och har). Tyskläraren hade redan diskvalificerat halva klassen och tyckte att alla som inte valt att läsa naturvetenskapliglinje puckon och oförmögna att ta in det vackra språk han lärde ut.

Detta resulterade givetvis i att jag skolkade från språklektionerna (för utom engelskan, den gick som en dans) vilket givetvis gjorde att jag hamnade efter ännu mer och lärde mig ännu mindre. Varför var det aldrig någon av dessa språklärare som tog en åt sidan och frågade vad det var som var fel?

Jag är glad över att jag trots allt ett år efter studenten vågade på att läsa upp mina betyg på en folkhögskola. Det var det bästa jag någonsin gjort och jag har aldrig kännt mig så smart eller duktig. Jag kunde ju!

Med en 4:a i omdöme hade jag självförtroende nog till att söka in på högskolan och jag kom in på mitt förstahands val.

Efter avslutade studier och snart två års erfarenhet har min "karriär" bara börjat och min törst efter mer kunskap och vidareutbildning verkar aldrig släckas.

Så till alla er Pucko där ute - ge inte upp, det kan bli en Daniel Westling eller Jossan av er också!