Tänkte spinna vidare lite på det som jag skrev senast angående ouppmärksamma lärare. Jag läste en insändare i ttidningen "City" idag som träffade mig mitt i planeten. Rubriken var "Barn behöver kärlek och respekt - inte stämplar" och den handlade om förslaget att införa betyg redan från 6:e klass. Författaren skriver "Vad lär betyg barn egentligen? Jag lärde mig att jag var dum i huvudet".Precis så kände jag också!Jag hade sämre betyg än min bror och de flesta av mina klasskamrater. Jag hängde med på lektionerna, läste läxan och skolkade aldrig. Alltså tänkte jag att det måste vara hos mig som felet ligger. Jag började tro att jag verkligen var dum i huvudet och att jag inte kunde bättre. Jag gick ut gymnasiet med medelmåttiga betyg och hade absolut ingen tanke på att läsa vidare eftersom what good could come out of that? - jag var ju korkad...en dum blondin helt enkelt! Min mamma lyckades ändå förmå mig att läsa upp mina betyg 5 år senare. Jag skrev in mig på en folkhögskola och började motvilligt traggla matte och samhällskunskap igen. Ve om min förvåning när jag faktiskt mötte på lärare som både var förstående och inspirerande! Jag satte vart enda prov! Hade max 1 - 2 fel. Matten fick jag kämpa med men jag klarade till och med B-kursen.Och långsamt gick det upp för mig att jag faktiskt inte var dum i huvudet. Jag kunde ju lära mig! Tack vare uppmärksamma lärare som såg till varje elev och inte betraktade oss som idioter. Ett år senare hade jag läst upp mina betyg och fått det högsta omdömmet som gick att få. (I folkhögskolebetyg får man inte enskilda betyg per ämne utan man får ett sammantaget omdömme på hur "studiemotiverad" man är i en skala mellan 1 till 4.) Med nyvunnet självförtroende sökte jag in på socionomprogrammet och kom in på mitt första val. Inte illa pinkat av en dum blondin!

 

marie

31 oktober 2006 23:33

Viss är det tragiskt. Mina resurser upptäcktes när jag pluggade till uska. Grundskolan var en ren katastrof. Var så rädd för att inte kunna att jag hade svårt att ta till mig det jag behövde och det slutade för min del med en hel del skolk. Men som sagt så blev det annat sedan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej! Tack, ni som har saknat mig. Men just nu känns det som om den här bloggen har gjort sitt. Det har varit en rolig tid att skriva och jag kan fortfarande läsa om vissa inlägg och skratta. Det är inte helt osannolikt att jag kommer att start...

Jag har hållt mig undan "bloggvärlden" ett litet tag. Inom loppet av en kort period blev min äldsta väninnans mamma och även min brorson svårt sjuka. Jag kände att jag varken hade ork eller vilja att blogga.  Min värld och mina "bekymmer" kändes hel...

Känns inte längre meningsfullt att blogga.......

Just nu känner jag mig osynlig och inte värd ett skit. Åter igen en arbetsgivare som struntat i att meddela mig om jag fått tjänsten eller ej fastän jag varit på intervju och blivit lovad att de skulle höra av sig.   Sedan ligger min älskade brorson ...

Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise". "Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter. Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättning...