Såja, nu har jag skickat in min ansökan på jobbet som jag vikarierar på. Kändes lite konstigt. Kommer att kännas ännu konstigare att gå på anställningsintervjun. Nu förutsätter jag att jag kommer att komma vidare till intervjun, konstigt (igen!) vore det ju annars...Ännu konstigare kommer det att kännas i fall jag inte får jobbet, utan får gå när mitt vikariat går ut om två månader. Då undrar man ju ifall man inte har gjort ett bra jobb. Visst, det kan fluffa in någon med både bättre utbildning och erfarenhet än jag, men jag har faktiskt varit här (då) i fyra månader och jobbat. Jag "kan" jobbet och är insatt, har arbetat upp ett nätverk av kontakter inom socialtjänsten, skolan och öppenvården. Det måste ju tala för min fördel?Nåja, nu gäller det bara att vänta och se.

 

marie

31 oktober 2006 23:34

Klart det går bra! Självklart! Alla tummar hållna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej! Tack, ni som har saknat mig. Men just nu känns det som om den här bloggen har gjort sitt. Det har varit en rolig tid att skriva och jag kan fortfarande läsa om vissa inlägg och skratta. Det är inte helt osannolikt att jag kommer att start...

Jag har hållt mig undan "bloggvärlden" ett litet tag. Inom loppet av en kort period blev min äldsta väninnans mamma och även min brorson svårt sjuka. Jag kände att jag varken hade ork eller vilja att blogga.  Min värld och mina "bekymmer" kändes hel...

Känns inte längre meningsfullt att blogga.......

Just nu känner jag mig osynlig och inte värd ett skit. Åter igen en arbetsgivare som struntat i att meddela mig om jag fått tjänsten eller ej fastän jag varit på intervju och blivit lovad att de skulle höra av sig.   Sedan ligger min älskade brorson ...

Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise". "Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter. Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättning...