Idag blev det inte många knop gjorda.

Var ute igår med Malin och Flygvärdinnan. Träffades först hemma hos Malin i hennes underbara lägenhet *vill ha* sen slöt vi upp med några andra vänner till mig på Lilla Torg och Mello Yellow.

Riktigt otrevlig personal på Mello Yellow, som inte lät oss dricka ur (alltså inte ur flaskan!) den vinflaska vi beställt in, utan ville att vi skulle lämna stället direkt när klockan slog 01. Är man så benhård med tiderna borde man inte sälja en hel flaska vin. Mycket dålig stil, tycker jag.

Gick vidare till Etagé för att slippa stå i kö på något annat ställe, eftersom både Malin och Flygvärdinnan har vip-kort kom hela vårt sällskap in på samma gång. Här vet de i alla fall hu man behandlar sina gäster väl!

Vi dansade som tokar inne på "logen" och swoch så hade tre timmar försvunnit ur våra liv och det var dax att gå hem. Fick inte tag i någon taxibil av det bolaget jag vanligen åker med så jag tog bara någon i högen. Aldrig mer! Fick betala överpris...140 spänn från stortorget till västra hamnen. Idioter!

Idag var det egentligen meningen att jag skulle besöka skördemarknaden i Folkets Park tillsammans med min bror och hans familj.

På något underligt sätt blev det inte så.

Jag vaknade inte förän vid 15 tiden idag. Hoppsan!

Ringde till Flygvärdinnan och stämde av gårkvällen. Pratade i över en timme tills vi kom på att vi kunde fixa lite käk och kolla på film.

Så det blev Mexikansk mat och "Purpurfärgen" - en mycket bra film!

Jag hade ju sällskap av D igår kväll.

Jag var duktig och bjöd på hemlagad mat i form av Heta Gambas till förrätt och Parmalindad kycklingfile, potatisbakelser med västerbottenost och tomat samt en kantarellsås. Till kaffet blev det endast chokladtryfflar (dock ej hemgjorda - det hade varit överkurs!) en med champagne och en med hallon och chili.

Himla lyckat och han gillade det.

Vi har det väldigt trevligt ihop och det känns bra, men jag vet inte riktigt om det kan leda någonvart. Han är ju rätt mycket äldre än mig och jag vet inte riktigt vad vi har gemensamt.

Men som sagt, vi trivs ihop så jag får väl ta det lite lugnt och lära känna honom och se vad som händer.

Det blev ingen SPA-dag för mig idag.

Jag gick istället på vernissage på Galleri GKM. De ha de en utställning av Corneille.

Han har alltid varit min favorit konstnär ur Cobra-gruppen.

Cobra-gruppen grundades av den danska konstnären Asger Jorn, den belgiska författaren Christian Dotremont och den holländska konstnären Constant på café Notre Dame i Paris den 8 november 1948. Gruppens namn bildades av konstnärernas hemstäders första bokstäver. Gruppen verkade i endast tre år, till och med november 1951, varefter den upplöstes genom ett gemensamt beslut. Dess revolutionära inflytande och uppmuntran till självförverkligande lever dock kraftigt kvar i dagens konst.

Ikväll blir det vin och mys hos Malin tillsammans med Flygvärdinnan.

Jag måste medge att jag skrattade lite skadeglatt igår när jag läste att kungens svärson, Daniel Westling, "bara" fått 0,1 poäng på högskoleprovet.

Vilket pucko! tänkte jag.

Men sen tänkte jag efter. Vad fan då?! Kolla killen, han driver ett framgångsrikt gym vilket säkert för honom är en stor dröm som gått i uppfyllelse. Han är tillsammans med Sveriges blivande drottning. Hallå ja!

So what, om han inte klarar att prestera på ett högskoleprov - vad bevisar det egentligen? Han har redan klarat sig längre i livet än de flesta av oss andra, i alla fall när det gäller karriär och kärleksliv.

Jag ansågs nog vara ett pucko i skolan.

Jag hade dåligt självförtroende när det gällde min förmåga att lära mig så jag ansåg mig själv vara rätt så korkad. Men så länge man är söt och snäll så är det oftast ingen som bryr sig om man är lite dum, resonerade jag.

Matten var värst för mig.

Jag minns ett prov i 9:an där jag absolut inte fattade någon av uppgifterna och jag trodde allvarligt talat att jag fått fel prov. När jag förstod att så inte var fallet, reste jag mig upp och kastade pennan i väggen och skrek: "Jag får väl gå in till den jävla OB´s matten då!".

Sagt och gjort och på en termin höjde jag mig från en 2:a till en 4:a i slutbetyget. Allt som behövdes var att någon tog sig tid och förklarade, så att även jag som tydligen har någon form av dyslexi när det gäller siffror kunde förstå.

Annat var det på språklektionerna, särskilt franskan, både på högstadiet och gymnasiet. Läraren suckade och pustade över mina okunskaper i ämnet. Jag skämdes varje språklektion, det var en riktig plåga att sitta där och känna hur dum resten av klassen tyckte att man var för att man aldrig lyckades böja verben voir eller venir.(Fortfarande kan jag bara böja verben är och har). Tyskläraren hade redan diskvalificerat halva klassen och tyckte att alla som inte valt att läsa naturvetenskapliglinje puckon och oförmögna att ta in det vackra språk han lärde ut.

Detta resulterade givetvis i att jag skolkade från språklektionerna (för utom engelskan, den gick som en dans) vilket givetvis gjorde att jag hamnade efter ännu mer och lärde mig ännu mindre. Varför var det aldrig någon av dessa språklärare som tog en åt sidan och frågade vad det var som var fel?

Jag är glad över att jag trots allt ett år efter studenten vågade på att läsa upp mina betyg på en folkhögskola. Det var det bästa jag någonsin gjort och jag har aldrig kännt mig så smart eller duktig. Jag kunde ju!

Med en 4:a i omdöme hade jag självförtroende nog till att söka in på högskolan och jag kom in på mitt förstahands val.

Efter avslutade studier och snart två års erfarenhet har min "karriär" bara börjat och min törst efter mer kunskap och vidareutbildning verkar aldrig släckas.

Så till alla er Pucko där ute - ge inte upp, det kan bli en Daniel Westling eller Jossan av er också!

Snodde listan från Marie som snott den lista av Ulmus som snott från Fru Fundersam

Här är mina svar:

Dagens vill ha: Passion och glädje

Dagens klädsel: Svart klänning, rött skärp, silvriga strumpbyxor & svarta skor

Dagens smink: inte mycket, mascara, eyeliner och läppglans.

Dagens frisyr: blont och kort

Dagens händelse: författat ett mycket stramt brev till Helsingborgs tingsrätt

Dagens låt: I´m not here for your entertaiment - Pink

Dagens plan: God middag med en vän

Dagens saknad: Har ingen hemmagjord lunch

Dagens dummaste: 08:an som inte förstod vad jag sa för att jag pratar skånska.

Dagens sjuka: än så länge, inget

Dagens drog: rödvin (vid hemkomst)

Dagens roligaste: att jag idag på jobb fått komplimanger för min klädsel

Dagens vänner: alla

Dagens köp: en frukostbulle

Dagens godis: nix, inget

Dagens humör: känner mig mycket uppåt eftersom det snart är helg

Dagens ord:  förvirring

Jag pratade precis med en jävla 08:a i telefonen.Han hade försvårt att förstå när jag sa namn, så jag bokstaveradesen hade han mage att fråga om jag var förkyld....(vilket jag inte är) så jag svarade:

"Nä, jag pratar bara skånska men det är kanske svårt att förstå!"

Sucker!

Jag var ju på opera i går och såg "Flickan från vilda Västern" (La Fanciulla del West)  av Puccini.

Meningen var egentligen att jag skulle ha gått med Juristen eftersom det var hennes föräldrars biljetter. Nu kände sig dock Juristen lite krasslig så då bjöd jag med mamma, som glatt tackade ja.

Jag måste erkänna att jag inte är någon stor opera älskare.

Men jag gillar ju musik.

När det gäller själva sången har jag lite svårt för när de "kvittrar" och "prat-sjunger". Jag gillar när de riktigt krämar på och tar i från tårna så att det blir en sådan där riktig opera-känsla. Då reser sig håren på mig och jag blir nästan rörd. Jag misstänker att jag hade älskat att höra "Nattens drottning" i Mozarts "Trollflöjten" sjunga  live.

Något som var riktigt bra på den här operan var att de hade ett "textfönster" nere vid scenkanten som översatte det som de sjöng! Precis som på TV! *haha* Då var det genast lättare att följa med i handlingen.

Tyvärr var det ingen av huvudrollsinnehavarna som dog, vilket jag och mamma hade satsat på i början av föreställningen.

Något som dock var lite roligt var att the leading lady, Signe Lind, har jag konfirmerats tillsammans med. Jag kände igen namnet när jag läste det på programmet efter föreställningen och tänkte att det kan inte vara så många som heter just så.

I dag googlade jag henne, och visst var det hon!

Anledningen till att jag fortfarande minns Signe är att hon gjorde ett stort intryck på mig den sommaren vi konfirmerade oss. Hon var en mycket speciell och stark tjej. Jag har alltid dragits till människor som är en "vandrande personlighet", människor som inte är rädda för att säga vad de tycker och tänker. Signe var just en sådan tjej. Dessutom sjöng hon vackert redan då, så jag följde efter henne som en trogen hund och var lycklig över att få vara i hennes närhet. (jag tycks alltid tro/hoppas att dessa människors karisma och personlighet ska smitta av sig på mig)

Något som jag och mamma fick kväva våra skratt för, där i operasalongen, var när La Fanciulla frågade den vackra främligen vad han hette och han svarade.....att han hette samma som "D" som jag har börjat träffa lite. Vet inte varför vi tyckte att det var så oehört kul men båda höll på att explodera när vi tittade på varandra. Kanske kan det ha med att göra att jag inte kan uttala detta namn då det på ett annat språk får en helt annan betydelse......

Shit vad bra jag fick till det.

Vad säger ni om föjande mening?

"Sett i ett livsperspektiv är barndomen kort och barn som upplever en tvist om vårdnad, boende eller umgänge kan känna sig berövade sin barndom".

Haha...nu ska de jävlarna få dåligt samvete och inte våga annat än att komma på mina samarbetssamtal!