Vi kom till hotellet ca kl 09 lokal tid och eftersom vi var lite trötta efter flygresan bestämde vi oss för att gå och lägga oss för att sova i några timmar. I vår lägenhet fanns det en stor säng och en bäddsoffa, jag erbjöd mig att ta bäddsoffan eftersom jag utan problem kan sova var som helst.

Jag upptäcker dock ganska så snart att det inte finns något påslakan i min säng och jag vägrar att sova med den äckliga filten, som ligger där, utan lakan i mellan och går till den stora sängen för att kolla om det ser likadant ut i den. Nej då, där finns det ett lakan mellan filten och sängen.

Jag frågar lite försynt om jag kan ta ett av lakanen eftersom de ändå har två, varvid Jeton skriker:

-NEJ! (vi har lite sjuk och rå humor....)

Jag ringer ner till receptionen för att be om ett extra lakan.

Två sekunder senare hör jag ett brak innefrån sovrummet och det visar sig att Jeton har haft sönder sängen.

"Jamen, jag satte mig bara i den", säger han då.

Återigen får vi ringa till receptionen och be dem komma upp och laga sängen.

När receptionisten kommer så kollan han bara på sängen och säger att den är okej (märk väl att Flygvärdinnan fortfarande ligger kvar i sängen). Jeton protesterar och säger att den visst är i sönder eftersom sängen sjunker ner i mitten. Receptionisten stönar lite och går sedan med på att laga sängen, så fort som Flygvärdinnan behagar stiga ur den.

Det tar honom ca en kvart att laga den. ("nejdå, den är okej"...my ass!)

När killen gått upptäcker vi att vi endast har fått handdukar till två personer.

Skit också...vi får ringa roomservice änne en gång.

Efter en liten tupplur har klockan hunnit bli 14:00 och vi ger oss ut för att hitta en affär att handla lite frukost mat osv. Vi går bort till "Burjaman Center", ett shoppingcenter som vi åkte förbi påväg till hotellet och som taxichauffören beskrev som "ett litet köpcentrum".

Åter igen - my ass! Köpcentret var enormt! Vi gick omkring därinne i 5 timmar. Där fanns exklusiva butiker som Dior och Gucci, men där fanns också butiker som Zara och Mango.

Eftersom vi tre är galna i Body Shop så var vi givetvis tvugna att se om det fanns en sådan butik i köpcentrat. När vi åker upp för en rulltrappa skriker Jeton plötsligt: "BODY SHOP!!!!" och det visar sig att han fått syn på en sådan butik. Härligt!

Efter shoppingrundan går vi till en mataffär och handlar mat. Vi får en chock när vi väger apelsinerna och får en prislapp på dem eftersom det visar sig att apelsinerna kostar nära 70:- .......vi lägger omgående tillbaka dem, lika så nektarinerna. Flygvärdinnan förhandlar sig dock till att få behålla mangon som gick på 40 spänn.

Eftersom vi alla är trötta efter flygresan bestämmer vi oss för att inte gå ut den kvällen utan stannar hemma i lägenheten och dricker lite vin, som vi haft med oss eftersom det inte går att köpa alkohol i butikerna i Dubai eftersom det är ett muslimskt land. Det är endast hotellrestaurangerna och nattklubbarna som säljer alkohol.

Vi ringer dock roomservice ytterligare två gånger eftersom vi vill veta hur både safe-boxen och tvättmaskinen fungerar.

Vår resa till Dubai måste vara den mest oplanerade resan i världhistorien.

Jag, Jeton och Flygvädinnan pratade i början av december ganska så löst om att åka dit. Jag tog i alla fall ut semester samma vecka som de skulle vara lediga.

Hotellet i måndags bokade Jeton och flygvärdinnan hotellet och i onsdags tog Jeton (eftersom han också är flygvärdinna) ut våra flygbiljetter. Samma dag som vi skulle åka, 5 timmar innan flyget skulle lyfta kl 21:00, (alltså igår) komfirmerade Jeton våra stand-by platser på flyget (alltså sa att vi skulle flyga med just det planet).

Klockan 18:15 pratar jag med flygvärdinnan som säger att hon har bestämt sig för att köra, så att vi slipper att ta tåget till Kastrup, och säger att de kommer och hämtar mig vid 18:30.

De kommer inte förän 18:55.

Oj, nu borde vi egentligen redan ha varit på flygplatsen eftersom check-in börjar 2 timmar innan takeoff.

Nåja, vi tänker att det säkert inte är något problem eftersom det säkert ändå är lång kö.

När vi kommer fram till Kastrup, går jag och Jeton till incheckningen medans Flygvärdinnan parkerar bilen. När vi kommer fram till incheckningen så är där givetvis ingen kö.....

Allt ordnar sig dock och eftersom det är platser lediga i buissnes-class så kan vi uppgradera våra biljetter (med 250:-) för att få sitta där istället.

Helt underbart!

Vid säkerhetskontrollen piper det givetvis om mig när jag går igenom metalldetektorn och jag får ställa mig på en liten pall för att bli undersökt. En snygg man drar en detektor över mina kläder och Flygvärdinnan börjar säga att vi är på väg till Dubai och att de hoppas kunna sälja mig till en rik shejk. Säkerhetsvakten säger då att det är bättre att de säljer mig till honom i stället och att han skulle kunna betala flera månadslöner för mig.

Något generad och röd om kinderna fortsätter jag sedan mot taxfreeområdet.

Flygresan gick tämligen smärtfritt och efter ett glas champagne var jag inte särskilt rädd. Flygstolarna gick dessutom att fälla ner så att man kunde ligga raklång (ja, nästan i alla fall). Så, de  6,5 timmarna till Dubai flög förbi (åh, vad vitsigt!).

Ååhh...nu börjar resefebern sätta in.

Ugh, tillbringa 6 timmar på ett plan....undrar hur jag ska klara det. Hoppas att jag kan sova.

Jag kanske borde packa....ska väl bege mig mot flygplatsen som ca 3 timmar. Känns lite konstigt att rota fram sommarkläder när det är kallt och grått utanför. Vad ska man ha för jacka? Där nere behöver man ju knappast ha någon.

Nåja.

Bye bye

Huj, idag har jag varit i Blekinge och vänt.

Körde förbi en å som hette Almaån och tänkte givetvis på Alma.

I kväll ska jag träffa D jippie hurra, efter att ha varit ifrån honom i lite mer än en vecka.

I morgon sticker jag till DUBAI!!!! Så, nu blir det uppehåll i bloggskrivandet.

Men jag kommer att berätta om allt när jag kommer hem igen, solbränd och vacker.

Puss puss

Fan fan fan

Två timmars skrivjobb på en utredning har försvunnet.

Vet inte hur, men det har i alla fall inte sparats.

Så nu är det bara till att försöka komma ihåg vad det var som jag skrev och börja om på nytt.

Försöker att tänka på att jag faktiskt inte kan göra allt.

Föräldrarna har ju ansvar för sina barn och så länge vi inte finner dem absolut olämpliga så är det ju de som bestämmer.

Försöker att tänka trevliga tankar som att:

* D kommer hem idag och att jag får träffa honom imorgon! Jippie!

* Jag åka till Dubai på lördag

Jag sitter just nu med rödsprängda ögon och våta kinder.

Jag har för andra gången gråtit på jobb.

Jag känner mig just nu som världens sämsta socialsekreterare.

Jag vet i mitt hjärta att det kommer att gå käpprätt åt helvete för en ung tjej, men jag kan inte göra någonting åt det.

Jag hade ordnat ett jättebra boende till tjejen på ett HVB-hem med jättebra personal. Under ca två månader bodde tjejen på hemmet och man började redan se positiva förändringar.

Men nu dyker det helt plötsligt upp en pappa och säger att flickan ska bo hos honom, eftersom flickan själv vill det.

Det kanske kommer att gå bra, men antagligen inte eftersom hon kommer att komma tillbaka till samma gamla håla och skola som innan.

Jävla fuckin kuk skit!

Ska göra mitt första faderskap när det gäller assisterad befruktning.

När det gäller ett lesbiskt par.

Som gjort befruktningen i Köpenhamn.

Vilket innebär att jag inte kan tillämpa någon lag eller rutin för att fastställa ett sk Föräldraskap (som är jämförbart med faderskap) eftersom det inte gäller när det handlar om assisterad befruktning utomlands.

Utan jag måste alltså fastställa faderskapet.

På en okänd donator.

Vilket jag inte kan göra - det säger ju sig själv.

Så antagligen måste domstolen ta och fastställa att det inte finns någon känd fader.

Vilket kan ta tid.

Dessutom måste mammans partner genomgå en adoptionsprocess för att kunna få gemensam vårdnad om barnet.

Vilket kan ta tid.

Det hade varit mycket lättare för detta paret om de hade gjort den assisterade befruktningen i Sverige. Då hade partnern kunnat bekräfta föräldraskapet och direkt kunnat ansöka om gemensam vårdnad.

Synd att det inte är fler som är insatta i vad konsekvenserna blir när man tror att man ska ta genvägar.