Har precis varit på en intressant föreläsning om ADHD. Det bästa var att föreläsaren började föreläsningen med att säga att det finns ju de personer som inte "kvalificerar" sig för att få en diagnos, men som kanske har ännu mer problem i vardagen än personen som får diagnosen ADHD. Tyvärr kan inte den personen förvänta sig att få samma stöd och hjälp som en person som fått diagnosen. Vilket jag har skrivit om innan och som jag tycker är för jävligt. Gillar inte att stoppa in folk i boxar...alla människor är olika...och därför har vi olika behov och förutsättningar...oavsett diagnos!

Nu ser det dessutom ut som om jag inte kommer att komma iväg till konserten i heller *sniff*. Kompisen ställde in och jag är inte typen som går på konsert ensam.Hrm...så ska sambons kompis komma över och vara med när sambon klipper ihop material till kompisens live-dvd på deras konserter de haft under hösten. Nu önskar jag att jag hade haft en lägenhet utan öppen planlösning. Med dörrar...och ljudisolerade väggar. Får se om någon vän kan förbarma sig över mig så att jag kan få vara där hemma tills oljudet tagit slut....("Istället för musik" Bob Hund)

...hade jag tydligen idag under anställningsintervjun. Har ärligt talat ingen aning om vad jag sysslade med. På varje fråga var det som om det var någon annan som svarade åt mig - med idiotiska svar! "Varför vill du arbeta med ungdomar?" Som svar började jag att flumma i väg med något "att de är mitt i livet, med ett ben i barndomen och ett i vuxenvärlden och att det kan vara tufft...bla blabla...någon som vägleder dem...bla bla flum flum". "Nä, jag har inte arbetat förr med invandrarungdomar...har inte så mycket erfarenhet av det....dessutom är jag uppvuxen i Höllviken...."HERREGUD! Nåja, det går väl fler tåg.

Idag har jag verkligen inte gjort någonting på jobb - men det är inte mitt fel att här inte finns några arbetsuppgifter till mig. Jag kan liksom inte hitta på egna. Jag hatar att vara oproduktiv. Det är nästan så att jag hoppas att jag får jobbet på skolan....fast samtidigt är det lite scary, tänk mig som skolkurator...jag kommer att vara alldeles ensam. Jag menar, vad gör jag om det kommer någon unge och berättar att hon blir mobbad? Jag kommer att bli sparkad efter en månad eftersom jag då kommer att leta igenom hela skolan tills jag hittar mobbarna o ta mig ett allvarligt snack med dem o deras föräldrar - men det är säkert inte så man jobbar...utan då ska man istället vagga det o lösa det inom skolans ramar, vilket slutar med att den mobbade får byta skola. Fast å andra sidan gillar jag att röra om i grytan på ställen där tiden stått still alldeles för länge. Men det är ju knappast så man skapar sig arbetskamrater.....

Ikväll är det Ron Sexsmith som gäller på KB. Har inte sett honom live förr, så det ska bli skoj. Jag tror dock inte att det kommer att bli en röjlig konsert men kanske en lugn och skön kväll med en öl eller två.("There´s a rhythm" Ron Sexsmith 1995)

Ugh!Kom precis på att jag ska på anställningsintervju idag. *genast började det klia över allt på mig**nervös*

Idag gjorde jag för första gången ett köp genom "Blocket". Jag hade ju tagit kontakt med tjejen som sålde "Louboutain-skorna" och sa att jag var intresserad. Men eftersom jag inte vill sätta in pengar på någon okänd människas konto, med risken att bli blåst så föreslog jag att vi skulle träffas på järnvägsstationen i Lund. Sagt och gjort så träffades vi där och det var inga problem. Skorna var skitsnygga! Helt klart värda 360:- eller rättare sagt 440:-om man räknar in tågresorna. Men jag måste erkänna att det kändes lite mysko att stå där och vänta på någon som man inte riktigt visste hur hon såg ut. Det enda signalement jag hade var, kort, blond och svarta stövlar. Jag var lite rädd för att det skulle dyka upp ett killgäng i stället och röva bort mig....så jag kollade lite extra på människorna som rörde sig runt omkring platsen. Men som sagt, allt gick ju fint.

Mina föräldrar gav min sambo en lite annorlunda 40 årsdags present i dag. De kom och hämtade oss vid 11-tiden och sen körde vi iväg till Louisiana som ligger utanför Humlebeck i Danmark. Här hade de en utställning med en massa fotografier ur filmer.Himla trevligt! Efter det körde vi till Metro för att handla lite öl o vin till festen nästa lördag. Och givetvis fläksvålar! (hade velat skriva det som det stavas på danska men de där roliga ä:na finns ju inte på tangent bordet.)När vi kom tillbaka till Malmö så hade mina föräldrar bokat bord till oss på "Amore per il cibo" (vår nya favorestaurang!) en italiensk restaurang som drivs av 4 svenskar som är galna i Italien. Till förrätt åt vi bruchetta med smaskiga tillbehör som grillade grönsaker, Parmaskinka och gorgonzola (det är väl ändå franskt?) plus drack ett gott vin från Sicilien. Till huvudrätt beställde jag en fiskrätt med musslor och marulk.Tyvärr visade det sig vara ett bottennapp. För det första serverades rätten i en gigantisk skål....jag kan tala om att på min brors restaurang använde vi samma skål som salladsskål. Sen bestod rätten bara av musslor (trevligt presenterade i sitt skal) fisk och klar buljong. Rätten var mer som en soppa, vilket inte hade stått på menyn, men där var säkert 2 liter soppa. Inga grönsaker. Trist.De andra beställde kalv med citron och skogsvamp - vilket givetvis var supergott. *grr*Mätta och trötta tänkte jag o sambon bara slänga oss i soffan efter att föräldrarna lämnat av oss hemma. Men så fick jag ett sms från Hille där hon skrev att hennes man skulle spela på bakfickan samma kväll. Givetvis beger vi oss dit, vilket blir en perfekt avslutning på en perfekt dag. Restaurangen hittar ni här: http://www.amoreperilcibo.se/ Louisiana hittar ni här: http://www.louisiana.dk