....en en söt dokusåpa som jag och sambon inte ska missa i kväll. Går klockan 20:00 på tv 4.

....missade jag igår! *faaan*"Helt hysteriskt" som serien så käckt har översatts till svenska, har börjat sändas på tv 3 (tror jag) klockan 23:00 på tisdagar! Äntligen, jag har verkligen saknat den serien, känner stor samhörighet med Patsy. *ha*

Jag bir galen! Har suttit i vad som känns som timmar, men säkert inte mer än 40 minuter egentligen, med att få ordning på mina försäkringar. Jag har en hemförsäkring genom akademikerförbundet ssr, som de drar genom autogiro varje månad tillsammans med medlemsavgifter osv. Till denna försäkring har jag nu lagt en tilläggsförsäkring på min bostadsrätt. Fast den försäkringen går genom ett bolag som heter "Moderna försäkringar" och den betalas en gång per år. DESSUTOM har jag sambons o mina livförsäkring samt olycksfallsförsäkring genom ett tredje ställe som heter "Akademiker Försäkring" och som jag betalar kvartalsvis genom faktura. Kan det bli krågligare? Och då säger de att det ska bli både lättare och billigare att försäkra sig genom sitt fack. MY ASS!

Jag var 19 år när jag fick mitt första jobb efter gymnasiet, genom Arbetsförmedlingen, som "allt-i-allo" på en mindre restaurang i Skanör. Jag hade ingen tidigare erfarenhet av restaurangbranchen men var mer än villig att lära mig. På grund av min ålder o erfarenhet fick jag en så kallad praktikperiod på tre månader, vilket också innebar en låg lön på ca 35 kr i timmen....innan skatt! Jag var å andra sidan superglad och stolt - eget arbete och egen lön....4000:- är mycket när man bor hemma(läs är naiv). Idag är ungdomarna mer upplysta och tar inte ett jobb om det inte ger 20.000 ut eller är ett chefsjobb.....Jag var som sagt jätteglad över att ha fått ett arbete och brydde mig inte om att arbetsdagarna var tis-lördag mellan kl 16-24. Eftersom de enda som arbetade på restaurangen var de två ägarna (ett gift par för övrigt)så innebar mitt arbete som allt-i-allo att jag var servitris, kallskänka, butiksbiträde (de hade en delikatessdisk varifrån jag sålde delikatesser)diskare, rotfruktskalare och städerska. Jag måste säga att de fick verkligen ut mycket för sina 35 kr i timmen. Under mina tre månader fick jag många lovord och de tyckte att jag både lärde mig snabbt och att jag hade talang för yrket. Men, så helt plötsligt några dagar innan min praktikperiod skulle ta slut förändrades allt. Jag blev inkallad och ägarna skakade på sina huvuden och sa att detta inte höll längre. Jag var för tyst, (de hade å andra sidan aldrig tid att prata med mig eftersom de var sönderstressade och jag hade massor av uppgifter hela tiden) för långsam och passade helt enkelt inte för yrket. Jag fick sparken helt enkelt. De hade till och med mage att fråga om jag kunde tänka mig att stanna helgen ut eftersom de hade svårt att hitta en ersättare. Chockad som jag var sa jag att det kunde jag. (Mitt nöt!) Men mina föräldrar var på semester så jag hade ingen att rådfråga och jag ville ju ha pengarna....Vad har då detta att göra med arbetsförmedlingen? Jo, jag har efter min tid på restaurangen hört att folk både innan och efter mig fått "slav-praktik" på den restaurangen genom AF och har precis som jag bara fått vara kvar i tre månader tills praktikperioden gick ut. För att inte behöva betala ut full lön. Och AF har alltså hjälpt till med detta. Att man inte börjar ställa frågor när ungdom efter ungdom blir sparkad från stället och de ansöker om nya praktikanter utan att anställa någon. Förhoppningsvis kan man inte "utnyttja" praktikanter på samma sätt längre. På ett sätt är jag ändå tacksam att jag fick chansen att arbeta för dessa människor. Jag lärde mig mycket om restaurangbranchen.Men, de hade fel, jag har visst då passat för yrket. Jag har hjälp min bror att driva hans restaurang under det året jag var arbetslös och vi hade enbart nöjda kunder! (Det kan å andra sidan ha att göra med min brors underbara mat....!)

...eftersom den gör mig på så dåligt humör varje morgon. I morse läste jag om en stackars tant på 90 år som inte får lov att flytta till ett äldreboende. Trots att kvinnan är gammal, trillar och slår sig ofta och känner dessutom rädd för att hon en dag ska trilla o slå sig illa. Tantens släktingar överklagade beslutet till tingsrätten - såklart och dessa gav kvinnan rätt. Vad gör då kommunen? Jo, de överklagar i sin tur....de j-la svinen...."att man är gammal är inget kriterium för att man ska få en plats på ett äldreboende. Klarar man sig själv så räcker det med hemtjänst osv". Men ok, kommer hemtjänsten att vara närvarande hemma hos tanten hela tiden så att de kan fånga upp henne om hon trillar. Nä, just det. De kommer ju i alla fall och hjälper henne upp efter ett par timmar, så att hon kan trilla igen. Varför inte bara sätta kärringen i rullstol, så har man löst det problemet. Det är liksom tacken för att man har levt ett bra o hälsosamt liv och tagit hand om sin kropp, så att man kan leva lite längre. Då ska man straffas, tydligen. Men alla andra som är/har varit knarkare, alkoholister, hjärt o kärlsjuka de får minsann en fribiljett in på hemmet - med trevlig personal som tittar till en, sällskap av andra äldre osv. (Ok, nu får jag väl en massa skit från anhöriga till hjärt o kärlsjuka, men jag hoppas att ni ändå kan se my point.) Kommunen sa oxå att om man skulle ta hänsyn till alla äldre som ville bo på "hem" så fick man göra om hela vården. Men, det är kanske det man ska göra? Idag har man som familj faktiskt inte samma möjlighet som förr att ta hand om sina gamla (även om de är friska). Jag vill verkligen inte ta hand om mina föräldrar. Jag vill att när de känner att de inte längre klarar av att ta hand om sig själva eller de inte känner sig trygga i sitt eget hem så vill jag att de ska få någon plats på ett äldreboende. Jag vill fortsätta att vara mina föräldras barn, inte deras vårdare. Funderar starkt på att starta ett äldre/seniorsboende där "friska" äldre människor kan bo med go personal som tittar till dem, hemlagad mat och schlagerkvällar. (Ni tror väl ändå inte att nästa generations äldre vill spela bingo?)

Jag har i tidigare inlägg berättat om att jag varje morgon till jobb blir attakerad av en massa ekollon som trillar ner från träden. Nu har jag fått reda på att det minsann inte är ekollon, utan bokollon, som trillar ner. (sorry alla ekar!) Någon tant hade tydligen skrivit o klagat till stadskontoret i Malmö angående dessa bokollon (känns lite konstigt att skriva "ollon"....*fniss*) som ligger längs vägen i Slottsparken, de förstörde tydligen hennes morgonprommenad.

I gårkväll var jag jätteduktig och bakade scones. Gu´ vad gott och mysigt det var med en liten kvällsfika bestående av scones med marmelad och té a la England. Bakade extra många så jag hoppas att de går att värma upp idag.

Jag vill åka till Prag!!! Äh, jag vill åka vart som helst just nu. En av kompisarna har precis kommit hem efter 9 dagar i Barcelona fyllda med tapas och gott vin. *gggrrr*Varför just Prag? Varför inte? Det är en av de billigaste städerna i Europa än så länge....gott öl, vacker stad, maten är väl ingen höjdare men man kan äta på fina restauranger för en spottsyver. Dessutom har de gott om italienska krogar, med fantastisk hemmagjord pasta. Plus att de har klädbutiken "Mango" ! Halleluja, väljer resemål efter vad de har för klädaffärer...*tsss* Men det bästa är ändå att flyget inte tar mer än 1 timme och 15 minuter!