En annan favolåt av Depeche Mode. Tillägnar den min sambo.I´m not going down on my knees,Begging you to adore meCant you see its miseryAnd torture for meWhen I´m misunderstoodTry as hard as you can, I´ve tried as hard as I couldTo make you seeHow important it is for meHere is a pleaFrom my heart to youNobody knows meAs well as you doYou know how hard it is for meTo shake the diseaseThat takes hold of my tongueIn situations like theseUnderstand meSome people have to bePermanently togetherLovers devoted toEach other foreverNow Ive got things to doAnd Ive said before that I know you have tooWhen Im not thereIn spirit Ill be thereHere is a pleaFrom my heart to youNobody knows meAs well as you doYou know how hard it is for meTo shake the diseaseThat takes hold of my tongueIn situations like theseUnderstand me

Varför bloggar vi egentligen? Jag hade en diskussion med en arbetskamrat innan idag om just bloggar. Han började diskussionen med att säga att: " I Sverige skrivs det nu för tiden bara deckare, Sverige behöver den nya "stora romanen". Jag svarade bara "ööhhh". Jag tyckte att det visst finns mycket annat läsbart än deckare, men hade just då drabbats av totalt teflonminne och kunde därför inte nämna någon bra bok. Han sa att han själv hade börjat försöka sig på att skriva och att han skrivit några noveller på si sådär 30 sidor. Patienten (17 år)som jag satt och spelade Skip-bo med upplyste oss om att hon minsann skrivit en bok på ca 200 sidor...både jag och kollegan såg ut som om vi svalt något olämpligt. Patienten sa skriva för henne var förlösande och terapeutiskt (ja ok hon använde väl inte de orden, men nu är det faktiskt jag som skriver!). Jag frågade henne ifall hon även skrev blogg på nätet. Kollegan började fnysa och frusta "Blogg! spottade han ur sig, det är det mest meningslösa som finns. Bara en massa människor som sitter och skriver dravel. Vem tror de ska läsa allt de skriver? För det är väl meningen, att någon annan ska läsa det - annars kunde de ju bara skrivit i sin dagbok, vilket jag tycker är mer romantiskt".´Jag började med värsta försvarstalet och fick tillslut över patienten på min sida. *ha* Så, vad fan om inte så många läser min blogg! Jag vet att det finns någon där ute som gör det. Och ja, det är en form av dagbok i sig och givietvis hoppas jag att någon reflekterar över det som jag skrivit. Alla kan inte sätta sig ner och skriva med ambitionen att det ska bli den nästa stora romanen. Mina tankar är percis lika mycket värda fastän de inte står i någons bokhylla. Å andra sidan vill jag inte bli vare sig författare eller krönikör. Det är inte mitt gebit - jag har varken talang eller lust att göra det. Jag överlämnar det gladeligen åt folk som kan och vill. Men jag har ändå lika stor rätt att skriva av mig (läs kräka av mig)i offentligheten och de som inte vill läsa behöver inte göra det i heller.

....är en av Depeche Modes bästa låtar. Jag och sambon satt och tittade på DVD:n från deras spelning i Milano i år. *mysigt* Vi var ju på spelningen i Stockholm i somras och nu fick man återuppleva den genom DVD:n. (Grannarna fick nog göra det samma....) Plus att det på DVD:n finns en massa extramaterial som vi ännu inte har hunnit titta på. Words like violenceBreak the silenceCome crashing inInto my little worldPainful to mePierce right through meCant you understandOh my little girlAll I ever wantedAll I ever neededIs here in my armsWords are very unnecessaryThey can only do harmVows are spokenTo be brokenFeelings are intenseWords are trivialPleasures remainSo does the painWords are meaninglessAnd forgettableAll I ever wantedAll I ever neededIs here in my armsWords are very unnecessaryThey can only do harmEnjoy the silence

Blev uppringd igår av en av arbetsplatserna där jag har sökt jobb. Ska gå på intervju på måndag! *jippie*Känns gött att kunna pressa min nuvarande arbetsgivare lite med nyheten att någon annan eventuellt är ute efter mig. *hehe*

Har för första gången raderat ett inlägg. Jag skrev igår att jag skulle börja att döpa alla inlägg efter låtar eller låttexter. Hrm...det fungerade ju fint. Glömde det direkt. Allmänt känt att jag har guldfiskminne - skyller på B-12 brist. Så glöm det jag skrev.

....för att sambons sk. vänner inte hörde av sig till honom på hans 40 års dag.

Ilska är en väldigt bra drivkraft. I alla fall när man ska göra goda saker. Jag är faktiskt en väldigt snäll och ödmjuk människa, kanske till och med på gränsen till dum-snäll. Jag ställer alltid upp och hjälper till och jag låter kanske folk köra med mig, men det gör mig inget.Men jag blir arg när jag läser om orättvisor eller när jag ser att någon blir illa behandlad. Ilskan får mig att handla eller säga vad jag tycker. Ibland tänker jag att det är synd att den måste till för att något ska hända, men samtidigt är det en bra måttstock och jag märker när jag har fått nog. Jag tror dock inte att man ska använda sin ilska till att göra onda saker som till exempel hämnas. Jag tänker lite på de här vänsterextremisterna som stormade Sverige demokraternas möte, för några dagar sen, och förstörde en massa och såg till så att någon sverige demokrat fick åka till sjukhuset. Förstå mig rätt, jag är inte speciellt förtjust i tanken på att Sverige demokraterna är på frammarsch, men jag tror inte att detta är ett bra sätt att hantera sitt missnöje. Hur ska man kunna ställa sig på vänsterextemisternas sida och applådera våld och andra odemokratiska metoder. Lika goda kålsupare båda två!Lika så att inga andra partier är villiga att samarbeta med dem eller ens lyssna på vad de har att säga. Jag tror att det är farligare att försöka tysta ner och gömma undan sådana här "grupper" eftersom det då blir svårare att hålla koll på vad de gör och vem de lockar till sig. Dessutom kan man då inte bemöta deras "påståenden" och deras lögner blir då istället någon sorts sanning för de som lyssnar eftersom ingen annan säger emot. "Det är inte den elake mannens lögner som är farliga utan den kloke mannens tystnad". (Totalt felciterat, jag vet, men innebörden är den samma)

Vad är det egentligen med lunchrum? Idag är det tydligen någon som har tyckt att min filmjölk har varit för gammal och slängt den....Alltså jag ingen lunch idag, förutom mina torra mackor.*jippie*